Därför liberalism

Människor har sin egen vilja och sina egna mål. Att alla ska ha så goda möjligheter som möjligt att skapa det liv dom vill leva bör vara statens främsta mål. För att det ska uppnås behövs det så mycket frihet som möjligt. Friheten ökar om det finns så få begränsningar som möjligt och samtidigt rättigheter som exempelvis utbildning.  Det enda rimliga skäl att begränsa någons frihet är när en annans frihet kränks, vilket är en av grunderna inom liberalismen. Mer frihetskränkningar än så innebär ett förtryck mot den som vill leva annorlunda än vad staten vill att man ska.

Detta kan låta rätt så självklart, men tar man det på allvar så innebär det en del slutsatser som idag ses som radikala. Det är fel att staten har en åsikt om vuxna människors relationer och staten borde därför ha samma inställning till månggifte som tvåsamhetsäktenskap för att ta ett exempel.

Detta är min utgångspunkt. I texten nedan utvecklar jag varför jag numera anser att liberalism är bättre för friheten och miljön än grön ideologi, som jag tidigare stod nära, och socialism.  

Frihet

I den gröna ideologin finns det ursprungligen en vilja att berätta för människor hur dom ska leva sina liv. Istället för att i så hög grad som möjligt lösa miljöproblemen på ett så livstilsneutralt sätt som möjligt med teknikförändringar har grön ideologi ofta fokuserat på livsstilsförändringar. Påtvingade livsstilsförändringar minskar människors frihet och bör därför vara den sista utvägen för att lösa miljöproblem. Men enligt grön ideologi ska människor konsumera mindre och bo småskaligt eftersom storstäder “är cancersvulster på samhällskroppen” (Per Gahrton i boken Vad vill de gröna). Tack och lov har Miljöpartiet i dessa frågor idag distanserat sig från den ursprungliga gröna ideologin. Men denna artikel handlar i första hand inte om val av parti, utan om val av ideologi. Det ska också sägas att ur frihetsynpunkt är konservatismen klart värre med sin fokusering på tradition.

Individens frihet ökar om den har rätt att starta företag, sluta frivilliga avtal med andra och påverka sin ekonomiska situation. Marknadsekonomi och äganderätter ger individen större möjlighet att skapa det liv hen vill leva. Om staten, för att uppnå gemensamt ägande, tar ifrån människor företag som dom skapat är det stöld. Liberalism och marknadsekonomi är därför redan i teorin bättre än socialism med gemensamt ägande och planekonomi. Dessutom tillkommer att liberalism och marknadsekonomi i praktiken hittills visar sig överlägset socialism. Erfarenheter från både Kina, Indien och Afrika visar att när länder överger statligt ägande och tillåter marknadsekonomi och privat ägande så har fattigdomen minskat drastiskt. Hur många exempel finns det egentligen på socialism, statligt ägande och planerad ekonomi utan diktatur, brott mot mänskliga rättigheter eller fattigdom? Finns det ens ett enda exempel?

Individens möjligheter att skapa det liv hen vill leva är större i ett samhälle där alla har rätt till exempelvis utbildning stöd vid exempelvis sjukdom och handikapp. Staten kan öka individens frihet genom att alla har rätt till utbildning och sociala trygghetssystem. Frihetskränkningen i att ett barn inte får möjlighet att utbilda sig för att dess föräldrar är fattiga är värre än frihetskränkningen i att människor får betala en del av det dom tjänar som skatt. I ett mer socialliberalt samhälle ökar friheten mer för den som haft otur jämfört med i ett libertarianskt (nyliberalt) samhälle. Men det är värt att påpeka att det är i de samhällen som har marknadsekonomi och äganderätter som det också funnits mer resurser för att ha offentligt finansierade välfärdstjänster.  

Andra exempel på där ingripanden från staten eventuellt kan öka individens frihet är när någon är ofri på grund av tungt missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. I dessa fall kan ett tvångsingripande av staten öka individens frihet på sikt.

Vetenskap

Ett problem med grön ideologi är att man har låst fast sig vid att vara för och emot vissa tekniker. Det syns tydligast i frågan om förnybar energi, kärnkraft, ekologiskt jordbruk och GMO. Problemet med att anse att förnybar energi och ekoodling har ett egenvärde är inte att dessa tekniker per automatik behöver vara dåliga eller otillräckliga, kanske kommer det visa sig att dessa tekniker löser klimat- och matfrågan. Problemet är att om så inte är fallet så innebär det att vi med grön ideologi har satsat allt på fel kort. Eftersom vi inte kan se in i framtiden och veta vilka tekniker som kommer att vara bäst och kunna leverera i tillräckligt stor skala innebär den gröna ideologins brist på teknikneutralitet en betydande risk ur miljösynpunkt. För den som redan vet svaret behövs det egentligen ingen vetenskap. Det gör att det blir svårt att ta till sig forskningsresultat som går emot den egna ideologin.

Den gröna rörelsen argumenterar, med rätta, för att klimatskeptiker och andra ska byta åsikt om klimathotet och hänvisar till FN:s klimatpanel och annan forskning. Samtidigt totalignorerar man att samma klimatpanel säger att klimatfrågan är mycket svårare att lösa utan kärnkraft och att IPCC placerar både kärnkraft och förnyelsebar energi i den kategori av energislag som orsakar minst antal dödsfall per producerad mängd energi. Samma ignorans från gröna kring forskningsresultat finns i GMO-frågan. Det är därför Greenpace förre chef Lord Melchett kan säga att Greenpeace kommer att vara emot GMO oavsett vad forskningen säger. Denna dubbelmoral i synen på vetenskap försvårar en lösning av miljöproblemen.

Liberalismen har en tydligt positiv syn på vetenskap och en mer teknikneutral inställning. Liberalismen kan därför vara en bättre utgångspunkt för att lösa miljöproblem än grön ideologi. I praktiken ger dock liberaler alltför sällan miljöfrågorna den vikt som de förtjänar. Miljöproblem är redan idag bland de största hoten mot människans frihet. Exempelvis dog mer än 12 miljoner människor på grund av miljöproblem år 2012, enligt FN:s hälsoorgan.

Jag anser att det är fel att försämra kommande individers möjlighet att skapa ett gott liv och att utsätta individer från andra arter för onödigt lidande för att dom är mindre intelligenta. Liberaler skulle kunna bli bättre på att försvara både kommande generationers och djurs rättigheter. Detta är inte alls oförenligt med liberal ideologi, vilket 1900-talets troligen två mest inflytelserika filosofer är exempel på. John Rawls förespråkade kommande generationers rättigheter och Robert Nozick förespråkade att djur ska ha rättigheter.

På grund av dessa anledningar ser jag mig nu som liberal och inte, som tidigare, som grön.

Om kärnkraften är så olönsam – varför behövs det då subventioner till sol och vind?

Priset på vind- och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraften som nu ska bära sina egna kostnader? 

En vanlig kommentar efter att energiöverenskommelsen presenterades i fredags var att kärnkraften är dyr och olönsam. Ett exempel på en sådan kommentar stod Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin för som twittrade:

Kärnkraften är olönsam, med eller utan effektskatt. När kärnkraften får bära sina samhällskostnader konkurreras den utan av sol och vind.

Att kärnkraften är dyr och olönsam har varit kärnkraftsmotståndares favoritargument den senaste tiden. Att kärnkraften har ekonomiska problem är ett argument som i sig stämmer.

Men det som Lövin och kärnkraftsmotståndare inte alltid nämner är att med ett genomsnittligt elpris på 19,7 öre per kWh så har den svenska elproduktionen överlag ekonomiska problem, inte minst vindkraften.

Kärnkraft har en produktionskostnad på 31,6 öre per kWh, inklusive effektskatt och avgift för kärnavfallet, och vind och sol har en produktionskostnad på 65 respektive 170 öre kWh, enligt en statlig utredning från mars 2016.

Vind har direkta subventioner på 15,2 öre per kWh och sol har direkta subventioner på 80 öre per kWh. Energikommissionen har nu bestämt att subventionerna till förnybart ska förlängas till efter 2030. Det är rimligt att subventionera nya och miljövänliga energitekniker i början, även om det kan diskuteras hur länge de ska gälla.

Kärnkraften har inga direkta subventioner enligt den statliga utredningen. Däremot kan det faktum att kärnkraften inte har ett obegränsat skadeståndsansvar vid en olycka ses som en indirekt subvention. Det är bra att Energikommissionen kommit överens om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader.

Priset på vind och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraft som nu ska bära sina egna kostnader? 

 

Fyra miljöfrågor som regeringen måste utreda innan de beslutar om Vattenfalls kol

Det vore helt orimligt om Sveriges mest uppmärksammade miljöfråga på flera år skulle avgörs utan en ordentlig miljöutredning. Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar.

Frågan om Vattenfalls brunkol ska säljas eller inte närmar sig ett avgörande. Det är väldigt stora miljövärden som kan stå på spel. Vattenfalls gruvor innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, enligt Greenpeace.

Men frågan är komplicerad. Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol kommer att ersättas fossil eller icke-fossil energi. Där står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Näringsministern Mikael Damberg hänvisar till ägardirektiven och påpekar att affärsmässighet är ledordet när regeringen ska ta ställning till frågan om en försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet. Men enligt Daniel Stattin, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, är det fel att tolka ägardirektiven som att affärsmässighet ska gå före miljöhänsyn.

Oavsett vad som kommer att väga tyngst när beslutet väl ska fattas bör miljökonsekvenserna av beslutet ha utredas. Det vore helt orimligt om Sveriges mest uppmärksammade miljöfråga på flera år skulle avgörs utan en ordentlig miljöutredning. En miljöutredning är det minsta som Miljöpartiet borde kunna kräva i denna fråga. I en sådan utredning, som förslagsvis kan göras av Naturvårdsverket och Energimyndigheten, bör bland annat dessa fyra frågor besvaras:  

Finns det en risk att Vattenfalls kolkraft ersättas av fossil energi?

Ett argument mot en avveckling är att den minskade elproduktionen från kolkraftsavvecklingen riskerar att ersättas av annan fossil energi och därmed finns det ingen klimatvinst med att avveckla kolkraften. Detta är ett argument som Alvar Palm, doktorand i industriell miljöekonomi, framfört i en debattartikel. Palm tar som exempel att det byggs nya kolkraftverk varje år i EU.

Men enligt miljöprofessorn Johan Rockström är det mer troligt att avvecklad kolkraft leder till “förnybar teknologiutveckling och tillväxt av fossil-fria lösningar” eftersom förnybart blir allt attraktivare ekonomiskt och det finns starkare krav och förväntningar efter Parisavtalet. Regeringen bör se till att denna fråga utreds.

Vilken möjlighet finns att använda kolkraftsavvecklingen för att minska antalet utsläppsrätter?

Frågan om utsläppsrätter har varit en stridsfråga i Vattenfallsdebatten.¨

Ett argument mot en avveckling av kolkraften är att EU:s system för handel med utsläppsrätter gör att det inte spelar någon roll om just Vattenfalls kolkraftverk och gruvor avvecklas. Detta argument har framförts av bland annat miljökonsulten Magnus Nilsson och professorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström. Argumentet går i korthet ut på att det endast är antalet utsläppsrätter i EU:s system som påverkar utsläppen och att vad som händer med Vattenfalls kol inte påverkar antalet utsläppsrätter. Om Vattenfall minskar sina utsläpp frigörs utsläppsrätter som någon annan kommer att använda, vilket gör att den totala mängden utsläpp blir oförändrat.

Men som miljöprofessorn Johan Rockström skriver i en debattartikel så skapar en avveckling av Vattenfalls kolkraft en möjlighet att även begrava utsläppsrätterna i marken. Enligt Rockström stämmer inte tanken att 1 outnyttjad utsläppsrätt = 1 ökad utsläppsmängd eftersom det har visat sig att många utsläppsrätter blivit oanvända.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är inne på ett liknande spår och skriver i en debattartikel att det stora överskottet på utsläppsrätter visar att ambitiösa klimatåtgärder som minskar efterfrågan på utsläppsrätter kommer först och därefter vågar politikerna minska antalet utsläppsrätter.

Både Rockström och Axelsson argument är mycket tänkvärda. Regeringen bör se till att möjligheten att använda en avveckling av Vattenfalls kolkraft till att minska antalet utsläppsrätter och klimatkonsekvenserna av det utreds.

Kan vi få en större klimatnytta per krona genom en annan åtgärd?

Alvar Palm kritiserar förslaget om att låta kolet ligga kvar för att vara dyrt i jämförelse med andra klimatåtgärder. Eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade och vi behöver göra stora utsläppsminskningar är det en rimlig princip att vi i första hand ska välja de åtgärder som gör störst klimatnytta per krona.

Om det finns andra åtgärder som skapar lika stora eller större utsläppsminskningar till en lägre kostnad så bör, om det behöver väljas, dessa åtgärder prioriteras före en avveckling av Vattenfalls kol. Palm presenterar “forskning, utveckling och marknadsskapande för ny energiteknik, eller i spårbunden kollektivtrafik” som klimatinvesteringar som sannolikt skulle göra “långt större nytta”. Men Palm hänvisar inte till någon forskning eller beräkning som visar att de åtgärder han föreslår skulle göra större klimatnytta.

Vattenfalls gruvor innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, enligt Greenpeace. Det är svårt att se att åtgärder som exempelvis investeringar i spårbunden kollektivtrafik även över tid skulle kunna komma upp i lika stora utsläppsminskningar som en avveckling av Vattenfalls kol, förutsatt att kolet inte ersätts av annan fossil energi.  

Men även detta är en alldeles för viktig fråga för att avgöras utan ordentligt underlag. Regeringen borde se till att kostnadseffektiviteten av att lägga ned Vattenfalls kol och andra klimatåtgärder utreds.  

Är EPH en bra ägare ur ett miljöperspektiv?

Även om kolverksamheten skulle fortsätta drivas ett tag till är det viktigt för närmiljön att den drivs på ett så icke-miljöskadligt sätt som möjligt. Då kan det spela roll vem som driver verksamheten. Enligt Greenpeace granskning är EPH ett företag som saknar miljöpolicy, dragit ned på anslagen för återställning av mark vid gruvorna och dömts av EU-kommissionen för förhindrande av korruptionsutredning. Vilka miljökonsekvenser för det om EPH äger kolet istället för Vattenfall? Även om regeringen vill sälja, är det inte bättre att invänta en annan eventuell bättre köpare?   

Marknadsekonomi är det bästa ekonomiska systemet för att minska fattigdom

Världsfattigdomen har minskat dramatiskt de senaste århundrandena och årtionden. År 1820 levde över 80 procent av världens befolkning i extrem fattigdom och 1992 levde 24 procent av världens befolkning i extrem fattigdom, enligt en studie. Sedan 1990 har fattigdomen halverats i världen, enligt Millenniemålen. Allra snabbast går fattigdomsminskningen i östra Asien.

För att utrota den återstående fattigdomen kan det vara relevant att titta på varför den har minskat i de länder där den minskat mest. I Indien har andelen fattiga minskat från 51 procent år 1990 till 22 procent år 2015, enligt Millenniemålen.

Enligt Arne Bigstens, professor i utvecklingsekonomi, sammanställning av forskningsläget i kursboken “Utvecklingens ekonomi och politik” var det en liberalisering av Indiens ekonomi i början av 90-talet som omedelbart ledde till tillväxttakter på 5-10 procent. Det finns generellt ett “klart samband mellan ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom”, även om inkomstfördelningen också är en viktig faktor för att minska fattigdomen.

I Kina bedöms andelen fattiga nu vara nere på cirka 5 procent, enligt FN. En viktig orsak till fattigdomsminskningen i Kina är privatiseringen av jordbruket som inleddes 1978. Produktiviteten i jordbruket har fördubblats sen dess, enligt utvecklingsekonomiprofessorn Bigsten.

Övergången från ett kollektivt jordbruk till ett hushållsbaserat jordbruk är den största orsaken till att jordbruksproduktionen började öka, enligt en ofta citerad studie. Att hushållen i Kina fick kontroll över land är en orsak till att fattigdomen minskat, enligt en FN-rapport.

Även i Afrika minskar fattigdomen. År 1990 levde 58 procent av befolkningen söder om Sahara i fattigdom och 2015 lever 36 procent i fattigdom, enligt FN:s milleniemål.  Fram till 90-talet hade många afrikanska länder en tung statlig kontroll över ekonomin och därefter följde privatiseringar, enligt boken “Det nya Afrika” av SVT:s tidigare Afrikakorrespondent Erika Bjerströms.

Gemensamt för de 17 afrikanska länderna som sedan mitten av 90-talet haft en god ekonomisk tillväxt och minskat fattigdomen är att statens roll har minskat, att det har blivit ett företagsvänligare klimat och att handelshinder har minskat, enligt ekonomen Steven Radelets bok “Emerging Africa: How 17 countries are leading the way”.

Det finns tolv länder i världen som sedan 60-talet gått från en situation med låga inkomster och svaga institutioner, liknande dagens Afrika, till minska fattigdomen betydligt. Export från tillverkningsindustrin har varit en viktig orsak till att fattigdomen minskat i nästan alla dessa länder, enligt en studie. Handel är därför viktigt för att minska fattigdomen.

Slutsatsen i denna text är vare sig att allt som alla företag gör är bra, att företag inte ska behöva lyda under demokratiskt fattade beslut, att alla exempel på liberaliseringar av ekonomin har varit framgångsrika, att alla länder behöver minska fattigdomen på exakt samma sätt, att staten inte skulle ha en viktig roll att spela för att minska fattigdomen, att välfärdsstaten är något dåligt eller att det behöver vara fel att omfördela resurser.

Men slutsatsen är att ett system inom marknadsekonomins ramar har visat sig vara det bästa ekonomiska systemet för att minska fattigdomen och att det därför är inom det systemet som miljöproblemen bör lösas.