Fem förslag för Liberalernas miljöpolitik

Liberalerna har nyligen släppt ett förslag på miljöprogram. Förslaget är till stora delar mycket bra och har rätt utgångspunkter för en bra miljöpolitik: vetenskap, teknikutveckling, marknadsekonomi, teknikneutralitet och förorenaren betalar.

Men saker kan alltid förbättras därför kommer här fem tips på hur Liberalerna kan bli ett ännu bättre parti på miljö. Miljöpartiet och den gröna ideologin har delvis fel utgångspunkter för en bra miljöpolitik och behöver utmanas.

1. Utmana den gröna ideologins dubbelmoral om vetenskap

Detta är snarare ett förslag på kommunikation och fokus än på konkret politiskt innehåll, eftersom Liberalerna redan är bra där. Ideologiskt gröna gillar bara vetenskap när den kommer fram till sådant som dom redan tycker. Det är en av de grönas största hinder för att rädda världen och liberaler bör söka mer ideologisk strid där. De tydligaste exempel på detta finns när det gäller GMO och kärnkraft.

En undersökning bland världens största vetenskapliga sammanslutning, AAAS, med 120 000 medlemmar, visade att det till och med är en lite större andel forskare som anser att GMO är ofarligt än att mänsklig aktivitet är huvudorsaken till klimatförändringarna. Detta nämner aldrig dom gröna.

Miljörörelsen lyfter också gärna fram vad FN:s klimatpanel säger om orsaken till klimatförändringarna. Samtidigt ignorerar man ofta att samma klimatpanel säger att alla koldioxidsnåla energitekniker behövs för att begränsa temperaturökningen till 1,5-grader, att kärnkraft har minst lika låga klimatutsläpp som förnybar energi och att vattenkraft orsakat fler dödsoffer än kärnkraft.

Detta leder till att den gröna rörelsen istället för mål om konsekvenser, som miljövänligt och säker energi- och jordbruksproduktion, har mål om medel som 100 % förnybart och ekologiskt.

2. Var försiktig med försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen är en kärna i grön ideologi och är en av huvudprinciperna i Liberalernas miljöprogram. Olika personer/organisationer kan mena lite olika med försiktighetsprincipen, men en vanlig tolkning är denna från Wikipedia:

“när osäkerhet råder om huruvida exempelvis en ny teknik, eller en politisk åtgärd kan skada allmänheten eller miljön, och vetenskaplig konsensus saknas om tekniken eller åtgärden är farlig, skall tekniken eller åtgärden betraktas som farlig.”

Ett stort problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuserar på riskerna/nackdelarna med en ny teknik och ignorerar potentiella fördelar. Istället för ett ensidigt fokus på risker bör dessa vägas mot fördelar med den nya tekniken. Ett annat problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuseras på den nya tekniken och inte den befintliga tekniken. Även om den nya tekniken kan ha risker så kan dessa vara mindre än den befintliga tekniken som den ska ersätta. Försiktighetsprincipen är väldigt konservativ.

För att ställa det på sin spets: vad hade hänt om vi hade använt försiktighetsprincipen när vi uppfann elden eller elen?

3. Skarpare fokus på miljöproblemen – mindre fokus på konsumtionen

Liberalerna vill minska utsläppen från trafiken och köttkonsumtionen. Det är bra. Liberalerna skriver att köttkonsumtionen bör minska och att bilåkandet måste minska, framförallt där kollektivtrafiken är väl utbyggd.

Liberalerna bör överväga ännu skarpare åtgärder för att minska utsläppen från dessa sektorer. Är Förbifart Stockholm verkligen förenligt med de utsläppsminskningar som Liberalerna vill se? Principen att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbruket. Ambitionen bör därför vara att även växthusgasutsläpp från jordbruket på klimatskadligt kött och annat ska beskattas på samma nivå som utsläppen från trafiken och andra sektorer. Det saknas i förslaget. Att jag skriver ambitionen är för att är större utmaningar med att få fram en fungerande klimatskatt inom jordbruket eftersom utsläppen är svårare att beräkna och risken att det leder till att produktionen flyttas till länder med sämre miljökrav måste beaktas.

Tuffare åtgärder för att minska utsläppen från köttkonsumtionen och biltrafiken kanske kommer att leda till en minskad total konsumtion av kött och bilresor. Men för en livstilsneutral liberal bör den totala konsumtionen vara ointressant och inte ett politiskt mål. Det är, som dessa forskare från Chalmers påpekar, inte heller säkert att köttkonsumtionen måste minska för att vi ska nå klimatmålen.

4. Det räcker inte med att minska utsläppen – ta ner koldioxid

Enligt FN:s klimatpanel IPCC räcker det sannolikt inte med att minska utsläppen, vi måste även ta ner koldioxid från atmosfären. Det perspektivet behöver få större plats i svensk miljödebatt och politik och det finns inte med i Liberalernas miljöprogram. Som t.ex. Elforsk konstanterat så saknas ekonomiska incitament i exempelvis EU:s system med usläppsrätter för att ta ned koldioxid genom koldioxidlagring från bioenergi. Detta kan vara särskilt intressant ur ett svenskt perspektiv.

5. Mer fokus på luftföroreningar

Luftföroreningar är på kort sikt det troligen mest akuta miljöproblemet. Årligen dör cirka 6,5 miljoner personer av luftföroreningar och i Sverige dör cirka 5500 personer årligen av luftföroreningar. Cirka 1000 av dessa dödsfall beror på vedeldning, hade det varit en högteknologisk teknik som orsakat dessa dödsfall hade det nog fått mycket mer uppmärksamhet.

Liberalernas förslag är inte så tydligt om hur kväveoxidutsläppen från trafiken och partikelutsläppen från vedeldningen ska minska.

Därför liberalism

Människor har sin egen vilja och sina egna mål. Att alla ska ha så goda möjligheter som möjligt att skapa det liv dom vill leva bör vara statens främsta mål. För att det ska uppnås behövs det så mycket frihet som möjligt. Friheten ökar om det finns så få begränsningar som möjligt och samtidigt rättigheter som exempelvis utbildning.  Det enda rimliga skäl att begränsa någons frihet är när en annans frihet kränks, vilket är en av grunderna inom liberalismen. Mer frihetskränkningar än så innebär ett förtryck mot den som vill leva annorlunda än vad staten vill att man ska.

Detta kan låta rätt så självklart, men tar man det på allvar så innebär det en del slutsatser som idag ses som radikala. Det är fel att staten har en åsikt om vuxna människors relationer och staten borde därför ha samma inställning till månggifte som tvåsamhetsäktenskap för att ta ett exempel.

Detta är min utgångspunkt. I texten nedan utvecklar jag varför jag numera anser att liberalism är bättre för friheten och miljön än grön ideologi, som jag tidigare stod nära, och socialism.  

Frihet

I den gröna ideologin finns det ursprungligen en vilja att berätta för människor hur dom ska leva sina liv. Istället för att i så hög grad som möjligt lösa miljöproblemen på ett så livstilsneutralt sätt som möjligt med teknikförändringar har grön ideologi ofta fokuserat på livsstilsförändringar. Påtvingade livsstilsförändringar minskar människors frihet och bör därför vara den sista utvägen för att lösa miljöproblem. Men enligt grön ideologi ska människor konsumera mindre och bo småskaligt eftersom storstäder “är cancersvulster på samhällskroppen” (Per Gahrton i boken Vad vill de gröna). Tack och lov har Miljöpartiet i dessa frågor idag distanserat sig från den ursprungliga gröna ideologin. Men denna artikel handlar i första hand inte om val av parti, utan om val av ideologi. Det ska också sägas att ur frihetsynpunkt är konservatismen klart värre med sin fokusering på tradition.

Individens frihet ökar om den har rätt att starta företag, sluta frivilliga avtal med andra och påverka sin ekonomiska situation. Marknadsekonomi och äganderätter ger individen större möjlighet att skapa det liv hen vill leva. Om staten, för att uppnå gemensamt ägande, tar ifrån människor företag som dom skapat är det stöld. Liberalism och marknadsekonomi är därför redan i teorin bättre än socialism med gemensamt ägande och planekonomi. Dessutom tillkommer att liberalism och marknadsekonomi i praktiken hittills visar sig överlägset socialism. Erfarenheter från både Kina, Indien och Afrika visar att när länder överger statligt ägande och tillåter marknadsekonomi och privat ägande så har fattigdomen minskat drastiskt. Hur många exempel finns det egentligen på socialism, statligt ägande och planerad ekonomi utan diktatur, brott mot mänskliga rättigheter eller fattigdom? Finns det ens ett enda exempel?

Individens möjligheter att skapa det liv hen vill leva är större i ett samhälle där alla har rätt till exempelvis utbildning stöd vid exempelvis sjukdom och handikapp. Staten kan öka individens frihet genom att alla har rätt till utbildning och sociala trygghetssystem. Frihetskränkningen i att ett barn inte får möjlighet att utbilda sig för att dess föräldrar är fattiga är värre än frihetskränkningen i att människor får betala en del av det dom tjänar som skatt. I ett mer socialliberalt samhälle ökar friheten mer för den som haft otur jämfört med i ett libertarianskt (nyliberalt) samhälle. Men det är värt att påpeka att det är i de samhällen som har marknadsekonomi och äganderätter som det också funnits mer resurser för att ha offentligt finansierade välfärdstjänster.  

Andra exempel på där ingripanden från staten eventuellt kan öka individens frihet är när någon är ofri på grund av tungt missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. I dessa fall kan ett tvångsingripande av staten öka individens frihet på sikt.

Vetenskap

Ett problem med grön ideologi är att man har låst fast sig vid att vara för och emot vissa tekniker. Det syns tydligast i frågan om förnybar energi, kärnkraft, ekologiskt jordbruk och GMO. Problemet med att anse att förnybar energi och ekoodling har ett egenvärde är inte att dessa tekniker per automatik behöver vara dåliga eller otillräckliga, kanske kommer det visa sig att dessa tekniker löser klimat- och matfrågan. Problemet är att om så inte är fallet så innebär det att vi med grön ideologi har satsat allt på fel kort. Eftersom vi inte kan se in i framtiden och veta vilka tekniker som kommer att vara bäst och kunna leverera i tillräckligt stor skala innebär den gröna ideologins brist på teknikneutralitet en betydande risk ur miljösynpunkt. För den som redan vet svaret behövs det egentligen ingen vetenskap. Det gör att det blir svårt att ta till sig forskningsresultat som går emot den egna ideologin.

Den gröna rörelsen argumenterar, med rätta, för att klimatskeptiker och andra ska byta åsikt om klimathotet och hänvisar till FN:s klimatpanel och annan forskning. Samtidigt totalignorerar man att samma klimatpanel säger att klimatfrågan är mycket svårare att lösa utan kärnkraft och att IPCC placerar både kärnkraft och förnyelsebar energi i den kategori av energislag som orsakar minst antal dödsfall per producerad mängd energi. Samma ignorans från gröna kring forskningsresultat finns i GMO-frågan. Det är därför Greenpace förre chef Lord Melchett kan säga att Greenpeace kommer att vara emot GMO oavsett vad forskningen säger. Denna dubbelmoral i synen på vetenskap försvårar en lösning av miljöproblemen.

Liberalismen har en tydligt positiv syn på vetenskap och en mer teknikneutral inställning. Liberalismen kan därför vara en bättre utgångspunkt för att lösa miljöproblem än grön ideologi. I praktiken ger dock liberaler alltför sällan miljöfrågorna den vikt som de förtjänar. Miljöproblem är redan idag bland de största hoten mot människans frihet. Exempelvis dog mer än 12 miljoner människor på grund av miljöproblem år 2012, enligt FN:s hälsoorgan.

Jag anser att det är fel att försämra kommande individers möjlighet att skapa ett gott liv och att utsätta individer från andra arter för onödigt lidande för att dom är mindre intelligenta. Liberaler skulle kunna bli bättre på att försvara både kommande generationers och djurs rättigheter. Detta är inte alls oförenligt med liberal ideologi, vilket 1900-talets troligen två mest inflytelserika filosofer är exempel på. John Rawls förespråkade kommande generationers rättigheter och Robert Nozick förespråkade att djur ska ha rättigheter.

På grund av dessa anledningar ser jag mig nu som liberal och inte, som tidigare, som grön.

Utsläppsrätterna kan göra en liten skillnad – att låta Vattenfalls kol ligga kvar kunde ha gjort en stor skillnad

Miljöpartiet presenterade dagens besked om att Vattenfalls kol ska säljas med rätt så positiva ordalag.

Språkröret Isabella Lövin skriver:

Är stolt över att MP gör klimatskillnad på riktigt!

Och på DN Debatt skriver Lövin och miljöminister Skog att:

Denna åtgärd ligger inom regeringens mandat att styra i rätt riktning, vilket vi gör med utsläppsbromsen. Att styra över statliga bolag utan att ha mandat från riksdagen gör det inte. Vi är stolta över att Sverige därmed tar ännu ett avgörande initiativ för att bidra till att EU lever upp till sina åtaganden enligt Parisavtalet.

Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol skulle ersättas fossil eller icke-fossil energiDär står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Eftersom varken regeringen eller någon annan har presenterat en miljöutredningen om frågan är det svårt att säga exakt vad miljökonsekvenserna blir av att sälja kolet jämfört med att ha kvar det. Det är i sig märkligt att Sveriges mest omdiskuterade miljöfråga avgörs utan att en miljöutredning presenteras, vilket jag skrivit mer om här.

I jämförelse med den utsläppsminskning Miljöpartiet lovade i valrörelsen är detta en klimatförlust.

Regeringen presenterade samtidigt ett förslag om att 300 miljoner kronor ska avsättas årligen från och med 2018 för att köpa utsläppsrätter som sedan skrotas. Med nuvarande pris på utsläppsrätter innebär detta att utsläpp motsvarande cirka 7 miljoner ton koldioxid kommer att kunna köpas in och skrotas årligen.

Men om det skulle fungera leder det till att Sverige med  nuvarande pris skrotar 7 miljoner ton utsläppsrätter om året, enligt regeringen. Eftersom detta skulle gälla mellan 2018-2040 så innebär det med dagens pris 7*22=154 miljoner ton. Detta är troligen en överskattning eftersom priset bedöms stiga i framtiden.

Kompensationen med att köpa utsläppsrätter kommer inte i närheten av den utsläppsbesparingen som det skulle inneburit att låta kolet ligga kvar och ersätta det med icke-fossilenergi. 

En utsläppsminskning på i bästa fall 150 miljoner ton är inte mycket i jämförelse det som Miljöpartiet gick till val på. Vattenfalls gruvor som nu säljs innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, vilket blir cirka 2,2, miljarder ton koldioxid.

Det är inte ens säkert att köpen av utsläppsrätter skulle minska utsläppen överhuvudtaget. Om överskottet av utsläppsrätter kommer att vara större än antalet utsläppsrätter Sverige ska köpa så kommer det fortfarande att finnas utsläppsrätter kvar för den som vill öka sina utsläpp.

Miljöpartiets argumentation kan uppfattas som att den klimatvinst det var tänkt att en försäljningen av kolet skulle ge istället kompenseras av dagens besked om utsläppsrätter. Man bör vara tydliga med att så inte är fallet. 

Miljöpartiet har fått mycket skit för Vattenfalls-frågan, trots att det är svårt att se ett mycket bättre resultat med dagens parlamentariska läge. Men Miljöpartiet har själva skapat väldigt höga förväntningar på sig i denna fråga genom sin retorik under oppositionstiden och i valrörelsen. Kritiken är därför inte orättvis.  Men det ska också sägas att även Socialdemokraterna och Allianspartierna förtjänar kritik för att de inte tagit klimatet på större allvar i denna fråga.

Om kärnkraften är så olönsam – varför behövs det då subventioner till sol och vind?

Priset på vind- och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraften som nu ska bära sina egna kostnader? 

En vanlig kommentar efter att energiöverenskommelsen presenterades i fredags var att kärnkraften är dyr och olönsam. Ett exempel på en sådan kommentar stod Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin för som twittrade:

Kärnkraften är olönsam, med eller utan effektskatt. När kärnkraften får bära sina samhällskostnader konkurreras den utan av sol och vind.

Att kärnkraften är dyr och olönsam har varit kärnkraftsmotståndares favoritargument den senaste tiden. Att kärnkraften har ekonomiska problem är ett argument som i sig stämmer.

Men det som Lövin och kärnkraftsmotståndare inte alltid nämner är att med ett genomsnittligt elpris på 19,7 öre per kWh så har den svenska elproduktionen överlag ekonomiska problem, inte minst vindkraften.

Kärnkraft har en produktionskostnad på 31,6 öre per kWh, inklusive effektskatt och avgift för kärnavfallet, och vind och sol har en produktionskostnad på 65 respektive 170 öre kWh, enligt en statlig utredning från mars 2016.

Vind har direkta subventioner på 15,2 öre per kWh och sol har direkta subventioner på 80 öre per kWh. Energikommissionen har nu bestämt att subventionerna till förnybart ska förlängas till efter 2030. Det är rimligt att subventionera nya och miljövänliga energitekniker i början, även om det kan diskuteras hur länge de ska gälla.

Kärnkraften har inga direkta subventioner enligt den statliga utredningen. Däremot kan det faktum att kärnkraften inte har ett obegränsat skadeståndsansvar vid en olycka ses som en indirekt subvention. Det är bra att Energikommissionen kommit överens om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader.

Priset på vind och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraft som nu ska bära sina egna kostnader? 

 

Det viktiga är att energin är miljövänlig – inte att den är förnybar

Energislag och anläggningar bör bedömas efter vilka konsekvenser de ger, ej efter om de är förnybara eller inte. Anledningen till att se positivt på sol och vind är att de är klimatsmarta och säkra, inte att de är förnybara.

Just nu pågår slutförhandlingar i Energikommissionen. En av stridsfrågorna är om Sverige ska ha som mål att energisystemet ska vara 100 % förnybart.

I stora delar av miljörörelsen ses 100 % förnybart som ett självklart mål. Men det är inte alltid det ges argument om varför 100 % förnybart bör vara målet för energipolitiken. Vad är det som blir så mycket bättre om energisystemet är helt förnybart?

Ett svar är ju just att det är förnybart. Solen, vinden och vattnet kan till skillnad från kolet, oljan och uranet inte ta slut. Ett hållbart energislag bör inte vara beroende av en resurs som håller på att ta slut.

Men det stora problemet med icke-förnybar energi är inte att den håller på att ta slut. Enligt FN:s klimatpanel finns det tillräckligt med fossila bränslen för att höja koldioxidhalten i atmosfären till 650 ppm. Fossil energi hinner skapa en klimatkatastrof innan det blir en resursbrist. Därför är frågan om ett energislag är koldioxidsnålt betydligt viktigare än om det är förnybart.

Med ny teknik som fjärde generationens kärnkraft blir egenskapen förnybart än mindre relevant. Fjärde generationens kärnkraft bygger på att återvinnina lagrat avfall och använda det som bränsle. Om den tekniken slår igenom finns det tillräckligt med uran i dagens svenska kärnavfall för att driva fjärde generationens kärnkraft i 10 000 år, enligt en rapport från Uppsala Universitet. I diskussionen är det också viktigt att komma ihåg att förnybar energi kräver icke-förnybara resurser.

En eventuell invändning mot rubriken i denna artikel är att förnybara energislag är just miljövänliga. Det stämmer i flera fall. Sol och vind är i jämförelse med många andra energislag miljövänliga, säkra och håller på att sjunka i pris. Det, och inte att de är förnybara, är anledningarna till att se positivt på sol och vind.

Men förnybar energi är inte per automatik bra energi. Vattenkraftsolyckor har, enligt FN:s klimatpanel, orsakat fler dödsoffer än olyckor från något annat icke-fossilt energislag. En utbyggnad av vattenkraft i tropiska floder riskerar att utrota en tredjedel av världens sötvattensfiskar. Om bioenergi ska stå för 20 procent av jordens energiförsörjning så riskerar den användningen att ta upp över sex procent av jordens landyta, enligt en studie.  Enligt studien Planetary Boundaries bör mänskligheten, för att skydda den biologiska mångfalden, använda max 15 procent av jorden landyta till odling. Idag används 12 procent av jordens landyta till odling. 

Här i Sverige är ny bio- och vattenkraft klart sämre för miljömålen än ny sol, vind- och kärnkraft visar en rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.

Detta är inte argument mot all vattenkraft och bioenergi, båda dessa energislag kan ha en viktig roll att spela i klimatomställningen ifall de används på ett sätt som minimerar riskerna som nämns ovan. Men det visar att förnybara energislag både har stora fördelar och kan ha stora nackdelar. Att ett energislag eller anläggning är förnybart säger väldigt lite om vilka konsekvenser energislaget eller anläggningen skapar. 

Målet för energisystemet bör vara att det ska vara så miljövänligt, säkert och ekonomiskt som möjligt. Energipolitiken bör fokusera på att ta fram så teknikneutrala regler, styrmedel och mått som möjligt för att uppnå detta. Vilka energislag detta leder till är sekundärt. Energislag och anläggningar bör bedömas efter vilka konsekvenser de ger, ej utefter om de är förnybara eller inte.