Fem förslag för Liberalernas miljöpolitik

Liberalerna har nyligen släppt ett förslag på miljöprogram. Förslaget är till stora delar mycket bra och har rätt utgångspunkter för en bra miljöpolitik: vetenskap, teknikutveckling, marknadsekonomi, teknikneutralitet och förorenaren betalar.

Men saker kan alltid förbättras därför kommer här fem tips på hur Liberalerna kan bli ett ännu bättre parti på miljö. Miljöpartiet och den gröna ideologin har delvis fel utgångspunkter för en bra miljöpolitik och behöver utmanas.

1. Utmana den gröna ideologins dubbelmoral om vetenskap

Detta är snarare ett förslag på kommunikation och fokus än på konkret politiskt innehåll, eftersom Liberalerna redan är bra där. Ideologiskt gröna gillar bara vetenskap när den kommer fram till sådant som dom redan tycker. Det är en av de grönas största hinder för att rädda världen och liberaler bör söka mer ideologisk strid där. De tydligaste exempel på detta finns när det gäller GMO och kärnkraft.

En undersökning bland världens största vetenskapliga sammanslutning, AAAS, med 120 000 medlemmar, visade att det till och med är en lite större andel forskare som anser att GMO är ofarligt än att mänsklig aktivitet är huvudorsaken till klimatförändringarna. Detta nämner aldrig dom gröna.

Miljörörelsen lyfter också gärna fram vad FN:s klimatpanel säger om orsaken till klimatförändringarna. Samtidigt ignorerar man ofta att samma klimatpanel säger att alla koldioxidsnåla energitekniker behövs för att begränsa temperaturökningen till 1,5-grader, att kärnkraft har minst lika låga klimatutsläpp som förnybar energi och att vattenkraft orsakat fler dödsoffer än kärnkraft.

Detta leder till att den gröna rörelsen istället för mål om konsekvenser, som miljövänligt och säker energi- och jordbruksproduktion, har mål om medel som 100 % förnybart och ekologiskt.

2. Var försiktig med försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen är en kärna i grön ideologi och är en av huvudprinciperna i Liberalernas miljöprogram. Olika personer/organisationer kan mena lite olika med försiktighetsprincipen, men en vanlig tolkning är denna från Wikipedia:

“när osäkerhet råder om huruvida exempelvis en ny teknik, eller en politisk åtgärd kan skada allmänheten eller miljön, och vetenskaplig konsensus saknas om tekniken eller åtgärden är farlig, skall tekniken eller åtgärden betraktas som farlig.”

Ett stort problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuserar på riskerna/nackdelarna med en ny teknik och ignorerar potentiella fördelar. Istället för ett ensidigt fokus på risker bör dessa vägas mot fördelar med den nya tekniken. Ett annat problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuseras på den nya tekniken och inte den befintliga tekniken. Även om den nya tekniken kan ha risker så kan dessa vara mindre än den befintliga tekniken som den ska ersätta. Försiktighetsprincipen är väldigt konservativ.

För att ställa det på sin spets: vad hade hänt om vi hade använt försiktighetsprincipen när vi uppfann elden eller elen?

3. Skarpare fokus på miljöproblemen – mindre fokus på konsumtionen

Liberalerna vill minska utsläppen från trafiken och köttkonsumtionen. Det är bra. Liberalerna skriver att köttkonsumtionen bör minska och att bilåkandet måste minska, framförallt där kollektivtrafiken är väl utbyggd.

Liberalerna bör överväga ännu skarpare åtgärder för att minska utsläppen från dessa sektorer. Är Förbifart Stockholm verkligen förenligt med de utsläppsminskningar som Liberalerna vill se? Principen att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbruket. Ambitionen bör därför vara att även växthusgasutsläpp från jordbruket på klimatskadligt kött och annat ska beskattas på samma nivå som utsläppen från trafiken och andra sektorer. Det saknas i förslaget. Att jag skriver ambitionen är för att är större utmaningar med att få fram en fungerande klimatskatt inom jordbruket eftersom utsläppen är svårare att beräkna och risken att det leder till att produktionen flyttas till länder med sämre miljökrav måste beaktas.

Tuffare åtgärder för att minska utsläppen från köttkonsumtionen och biltrafiken kanske kommer att leda till en minskad total konsumtion av kött och bilresor. Men för en livstilsneutral liberal bör den totala konsumtionen vara ointressant och inte ett politiskt mål. Det är, som dessa forskare från Chalmers påpekar, inte heller säkert att köttkonsumtionen måste minska för att vi ska nå klimatmålen.

4. Det räcker inte med att minska utsläppen – ta ner koldioxid

Enligt FN:s klimatpanel IPCC räcker det sannolikt inte med att minska utsläppen, vi måste även ta ner koldioxid från atmosfären. Det perspektivet behöver få större plats i svensk miljödebatt och politik och det finns inte med i Liberalernas miljöprogram. Som t.ex. Elforsk konstanterat så saknas ekonomiska incitament i exempelvis EU:s system med usläppsrätter för att ta ned koldioxid genom koldioxidlagring från bioenergi. Detta kan vara särskilt intressant ur ett svenskt perspektiv.

5. Mer fokus på luftföroreningar

Luftföroreningar är på kort sikt det troligen mest akuta miljöproblemet. Årligen dör cirka 6,5 miljoner personer av luftföroreningar och i Sverige dör cirka 5500 personer årligen av luftföroreningar. Cirka 1000 av dessa dödsfall beror på vedeldning, hade det varit en högteknologisk teknik som orsakat dessa dödsfall hade det nog fått mycket mer uppmärksamhet.

Liberalernas förslag är inte så tydligt om hur kväveoxidutsläppen från trafiken och partikelutsläppen från vedeldningen ska minska.

Därför liberalism

Människor har sin egen vilja och sina egna mål. Att alla ska ha så goda möjligheter som möjligt att skapa det liv dom vill leva bör vara statens främsta mål. För att det ska uppnås behövs det så mycket frihet som möjligt. Friheten ökar om det finns så få begränsningar som möjligt och samtidigt rättigheter som exempelvis utbildning.  Det enda rimliga skäl att begränsa någons frihet är när en annans frihet kränks, vilket är en av grunderna inom liberalismen. Mer frihetskränkningar än så innebär ett förtryck mot den som vill leva annorlunda än vad staten vill att man ska.

Detta kan låta rätt så självklart, men tar man det på allvar så innebär det en del slutsatser som idag ses som radikala. Det är fel att staten har en åsikt om vuxna människors relationer och staten borde därför ha samma inställning till månggifte som tvåsamhetsäktenskap för att ta ett exempel.

Detta är min utgångspunkt. I texten nedan utvecklar jag varför jag numera anser att liberalism är bättre för friheten och miljön än grön ideologi, som jag tidigare stod nära, och socialism.  

Frihet

I den gröna ideologin finns det ursprungligen en vilja att berätta för människor hur dom ska leva sina liv. Istället för att i så hög grad som möjligt lösa miljöproblemen på ett så livstilsneutralt sätt som möjligt med teknikförändringar har grön ideologi ofta fokuserat på livsstilsförändringar. Påtvingade livsstilsförändringar minskar människors frihet och bör därför vara den sista utvägen för att lösa miljöproblem. Men enligt grön ideologi ska människor konsumera mindre och bo småskaligt eftersom storstäder “är cancersvulster på samhällskroppen” (Per Gahrton i boken Vad vill de gröna). Tack och lov har Miljöpartiet i dessa frågor idag distanserat sig från den ursprungliga gröna ideologin. Men denna artikel handlar i första hand inte om val av parti, utan om val av ideologi. Det ska också sägas att ur frihetsynpunkt är konservatismen klart värre med sin fokusering på tradition.

Individens frihet ökar om den har rätt att starta företag, sluta frivilliga avtal med andra och påverka sin ekonomiska situation. Marknadsekonomi och äganderätter ger individen större möjlighet att skapa det liv hen vill leva. Om staten, för att uppnå gemensamt ägande, tar ifrån människor företag som dom skapat är det stöld. Liberalism och marknadsekonomi är därför redan i teorin bättre än socialism med gemensamt ägande och planekonomi. Dessutom tillkommer att liberalism och marknadsekonomi i praktiken hittills visar sig överlägset socialism. Erfarenheter från både Kina, Indien och Afrika visar att när länder överger statligt ägande och tillåter marknadsekonomi och privat ägande så har fattigdomen minskat drastiskt. Hur många exempel finns det egentligen på socialism, statligt ägande och planerad ekonomi utan diktatur, brott mot mänskliga rättigheter eller fattigdom? Finns det ens ett enda exempel?

Individens möjligheter att skapa det liv hen vill leva är större i ett samhälle där alla har rätt till exempelvis utbildning stöd vid exempelvis sjukdom och handikapp. Staten kan öka individens frihet genom att alla har rätt till utbildning och sociala trygghetssystem. Frihetskränkningen i att ett barn inte får möjlighet att utbilda sig för att dess föräldrar är fattiga är värre än frihetskränkningen i att människor får betala en del av det dom tjänar som skatt. I ett mer socialliberalt samhälle ökar friheten mer för den som haft otur jämfört med i ett libertarianskt (nyliberalt) samhälle. Men det är värt att påpeka att det är i de samhällen som har marknadsekonomi och äganderätter som det också funnits mer resurser för att ha offentligt finansierade välfärdstjänster.  

Andra exempel på där ingripanden från staten eventuellt kan öka individens frihet är när någon är ofri på grund av tungt missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. I dessa fall kan ett tvångsingripande av staten öka individens frihet på sikt.

Vetenskap

Ett problem med grön ideologi är att man har låst fast sig vid att vara för och emot vissa tekniker. Det syns tydligast i frågan om förnybar energi, kärnkraft, ekologiskt jordbruk och GMO. Problemet med att anse att förnybar energi och ekoodling har ett egenvärde är inte att dessa tekniker per automatik behöver vara dåliga eller otillräckliga, kanske kommer det visa sig att dessa tekniker löser klimat- och matfrågan. Problemet är att om så inte är fallet så innebär det att vi med grön ideologi har satsat allt på fel kort. Eftersom vi inte kan se in i framtiden och veta vilka tekniker som kommer att vara bäst och kunna leverera i tillräckligt stor skala innebär den gröna ideologins brist på teknikneutralitet en betydande risk ur miljösynpunkt. För den som redan vet svaret behövs det egentligen ingen vetenskap. Det gör att det blir svårt att ta till sig forskningsresultat som går emot den egna ideologin.

Den gröna rörelsen argumenterar, med rätta, för att klimatskeptiker och andra ska byta åsikt om klimathotet och hänvisar till FN:s klimatpanel och annan forskning. Samtidigt totalignorerar man att samma klimatpanel säger att klimatfrågan är mycket svårare att lösa utan kärnkraft och att IPCC placerar både kärnkraft och förnyelsebar energi i den kategori av energislag som orsakar minst antal dödsfall per producerad mängd energi. Samma ignorans från gröna kring forskningsresultat finns i GMO-frågan. Det är därför Greenpace förre chef Lord Melchett kan säga att Greenpeace kommer att vara emot GMO oavsett vad forskningen säger. Denna dubbelmoral i synen på vetenskap försvårar en lösning av miljöproblemen.

Liberalismen har en tydligt positiv syn på vetenskap och en mer teknikneutral inställning. Liberalismen kan därför vara en bättre utgångspunkt för att lösa miljöproblem än grön ideologi. I praktiken ger dock liberaler alltför sällan miljöfrågorna den vikt som de förtjänar. Miljöproblem är redan idag bland de största hoten mot människans frihet. Exempelvis dog mer än 12 miljoner människor på grund av miljöproblem år 2012, enligt FN:s hälsoorgan.

Jag anser att det är fel att försämra kommande individers möjlighet att skapa ett gott liv och att utsätta individer från andra arter för onödigt lidande för att dom är mindre intelligenta. Liberaler skulle kunna bli bättre på att försvara både kommande generationers och djurs rättigheter. Detta är inte alls oförenligt med liberal ideologi, vilket 1900-talets troligen två mest inflytelserika filosofer är exempel på. John Rawls förespråkade kommande generationers rättigheter och Robert Nozick förespråkade att djur ska ha rättigheter.

På grund av dessa anledningar ser jag mig nu som liberal och inte, som tidigare, som grön.