Marknadsekonomi är det bästa ekonomiska systemet för att minska fattigdom

Världsfattigdomen har minskat dramatiskt de senaste århundrandena och årtionden. År 1820 levde över 80 procent av världens befolkning i extrem fattigdom och 1992 levde 24 procent av världens befolkning i extrem fattigdom, enligt en studie. Sedan 1990 har fattigdomen halverats i världen, enligt Millenniemålen. Allra snabbast går fattigdomsminskningen i östra Asien.

För att utrota den återstående fattigdomen kan det vara relevant att titta på varför den har minskat i de länder där den minskat mest. I Indien har andelen fattiga minskat från 51 procent år 1990 till 22 procent år 2015, enligt Millenniemålen.

Enligt Arne Bigstens, professor i utvecklingsekonomi, sammanställning av forskningsläget i kursboken “Utvecklingens ekonomi och politik” var det en liberalisering av Indiens ekonomi i början av 90-talet som omedelbart ledde till tillväxttakter på 5-10 procent. Det finns generellt ett “klart samband mellan ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom”, även om inkomstfördelningen också är en viktig faktor för att minska fattigdomen.

I Kina bedöms andelen fattiga nu vara nere på cirka 5 procent, enligt FN. En viktig orsak till fattigdomsminskningen i Kina är privatiseringen av jordbruket som inleddes 1978. Produktiviteten i jordbruket har fördubblats sen dess, enligt utvecklingsekonomiprofessorn Bigsten.

Övergången från ett kollektivt jordbruk till ett hushållsbaserat jordbruk är den största orsaken till att jordbruksproduktionen började öka, enligt en ofta citerad studie. Att hushållen i Kina fick kontroll över land är en orsak till att fattigdomen minskat, enligt en FN-rapport.

Även i Afrika minskar fattigdomen. År 1990 levde 58 procent av befolkningen söder om Sahara i fattigdom och 2015 lever 36 procent i fattigdom, enligt FN:s milleniemål.  Fram till 90-talet hade många afrikanska länder en tung statlig kontroll över ekonomin och därefter följde privatiseringar, enligt boken “Det nya Afrika” av SVT:s tidigare Afrikakorrespondent Erika Bjerströms.

Gemensamt för de 17 afrikanska länderna som sedan mitten av 90-talet haft en god ekonomisk tillväxt och minskat fattigdomen är att statens roll har minskat, att det har blivit ett företagsvänligare klimat och att handelshinder har minskat, enligt ekonomen Steven Radelets bok “Emerging Africa: How 17 countries are leading the way”.

Det finns tolv länder i världen som sedan 60-talet gått från en situation med låga inkomster och svaga institutioner, liknande dagens Afrika, till minska fattigdomen betydligt. Export från tillverkningsindustrin har varit en viktig orsak till att fattigdomen minskat i nästan alla dessa länder, enligt en studie. Handel är därför viktigt för att minska fattigdomen.

Slutsatsen i denna text är vare sig att allt som alla företag gör är bra, att företag inte ska behöva lyda under demokratiskt fattade beslut, att alla exempel på liberaliseringar av ekonomin har varit framgångsrika, att alla länder behöver minska fattigdomen på exakt samma sätt, att staten inte skulle ha en viktig roll att spela för att minska fattigdomen, att välfärdsstaten är något dåligt eller att det behöver vara fel att omfördela resurser.

Men slutsatsen är att ett system inom marknadsekonomins ramar har visat sig vara det bästa ekonomiska systemet för att minska fattigdomen och att det därför är inom det systemet som miljöproblemen bör lösas.