Fem förslag för Liberalernas miljöpolitik

Liberalerna har nyligen släppt ett förslag på miljöprogram. Förslaget är till stora delar mycket bra och har rätt utgångspunkter för en bra miljöpolitik: vetenskap, teknikutveckling, marknadsekonomi, teknikneutralitet och förorenaren betalar.

Men saker kan alltid förbättras därför kommer här fem tips på hur Liberalerna kan bli ett ännu bättre parti på miljö. Miljöpartiet och den gröna ideologin har delvis fel utgångspunkter för en bra miljöpolitik och behöver utmanas.

1. Utmana den gröna ideologins dubbelmoral om vetenskap

Detta är snarare ett förslag på kommunikation och fokus än på konkret politiskt innehåll, eftersom Liberalerna redan är bra där. Ideologiskt gröna gillar bara vetenskap när den kommer fram till sådant som dom redan tycker. Det är en av de grönas största hinder för att rädda världen och liberaler bör söka mer ideologisk strid där. De tydligaste exempel på detta finns när det gäller GMO och kärnkraft.

En undersökning bland världens största vetenskapliga sammanslutning, AAAS, med 120 000 medlemmar, visade att det till och med är en lite större andel forskare som anser att GMO är ofarligt än att mänsklig aktivitet är huvudorsaken till klimatförändringarna. Detta nämner aldrig dom gröna.

Miljörörelsen lyfter också gärna fram vad FN:s klimatpanel säger om orsaken till klimatförändringarna. Samtidigt ignorerar man ofta att samma klimatpanel säger att alla koldioxidsnåla energitekniker behövs för att begränsa temperaturökningen till 1,5-grader, att kärnkraft har minst lika låga klimatutsläpp som förnybar energi och att vattenkraft orsakat fler dödsoffer än kärnkraft.

Detta leder till att den gröna rörelsen istället för mål om konsekvenser, som miljövänligt och säker energi- och jordbruksproduktion, har mål om medel som 100 % förnybart och ekologiskt.

2. Var försiktig med försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen är en kärna i grön ideologi och är en av huvudprinciperna i Liberalernas miljöprogram. Olika personer/organisationer kan mena lite olika med försiktighetsprincipen, men en vanlig tolkning är denna från Wikipedia:

“när osäkerhet råder om huruvida exempelvis en ny teknik, eller en politisk åtgärd kan skada allmänheten eller miljön, och vetenskaplig konsensus saknas om tekniken eller åtgärden är farlig, skall tekniken eller åtgärden betraktas som farlig.”

Ett stort problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuserar på riskerna/nackdelarna med en ny teknik och ignorerar potentiella fördelar. Istället för ett ensidigt fokus på risker bör dessa vägas mot fördelar med den nya tekniken. Ett annat problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuseras på den nya tekniken och inte den befintliga tekniken. Även om den nya tekniken kan ha risker så kan dessa vara mindre än den befintliga tekniken som den ska ersätta. Försiktighetsprincipen är väldigt konservativ.

För att ställa det på sin spets: vad hade hänt om vi hade använt försiktighetsprincipen när vi uppfann elden eller elen?

3. Skarpare fokus på miljöproblemen – mindre fokus på konsumtionen

Liberalerna vill minska utsläppen från trafiken och köttkonsumtionen. Det är bra. Liberalerna skriver att köttkonsumtionen bör minska och att bilåkandet måste minska, framförallt där kollektivtrafiken är väl utbyggd.

Liberalerna bör överväga ännu skarpare åtgärder för att minska utsläppen från dessa sektorer. Är Förbifart Stockholm verkligen förenligt med de utsläppsminskningar som Liberalerna vill se? Principen att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbruket. Ambitionen bör därför vara att även växthusgasutsläpp från jordbruket på klimatskadligt kött och annat ska beskattas på samma nivå som utsläppen från trafiken och andra sektorer. Det saknas i förslaget. Att jag skriver ambitionen är för att är större utmaningar med att få fram en fungerande klimatskatt inom jordbruket eftersom utsläppen är svårare att beräkna och risken att det leder till att produktionen flyttas till länder med sämre miljökrav måste beaktas.

Tuffare åtgärder för att minska utsläppen från köttkonsumtionen och biltrafiken kanske kommer att leda till en minskad total konsumtion av kött och bilresor. Men för en livstilsneutral liberal bör den totala konsumtionen vara ointressant och inte ett politiskt mål. Det är, som dessa forskare från Chalmers påpekar, inte heller säkert att köttkonsumtionen måste minska för att vi ska nå klimatmålen.

4. Det räcker inte med att minska utsläppen – ta ner koldioxid

Enligt FN:s klimatpanel IPCC räcker det sannolikt inte med att minska utsläppen, vi måste även ta ner koldioxid från atmosfären. Det perspektivet behöver få större plats i svensk miljödebatt och politik och det finns inte med i Liberalernas miljöprogram. Som t.ex. Elforsk konstanterat så saknas ekonomiska incitament i exempelvis EU:s system med usläppsrätter för att ta ned koldioxid genom koldioxidlagring från bioenergi. Detta kan vara särskilt intressant ur ett svenskt perspektiv.

5. Mer fokus på luftföroreningar

Luftföroreningar är på kort sikt det troligen mest akuta miljöproblemet. Årligen dör cirka 6,5 miljoner personer av luftföroreningar och i Sverige dör cirka 5500 personer årligen av luftföroreningar. Cirka 1000 av dessa dödsfall beror på vedeldning, hade det varit en högteknologisk teknik som orsakat dessa dödsfall hade det nog fått mycket mer uppmärksamhet.

Liberalernas förslag är inte så tydligt om hur kväveoxidutsläppen från trafiken och partikelutsläppen från vedeldningen ska minska.

Utsläppsrätterna kan göra en liten skillnad – att låta Vattenfalls kol ligga kvar kunde ha gjort en stor skillnad

Miljöpartiet presenterade dagens besked om att Vattenfalls kol ska säljas med rätt så positiva ordalag.

Språkröret Isabella Lövin skriver:

Är stolt över att MP gör klimatskillnad på riktigt!

Och på DN Debatt skriver Lövin och miljöminister Skog att:

Denna åtgärd ligger inom regeringens mandat att styra i rätt riktning, vilket vi gör med utsläppsbromsen. Att styra över statliga bolag utan att ha mandat från riksdagen gör det inte. Vi är stolta över att Sverige därmed tar ännu ett avgörande initiativ för att bidra till att EU lever upp till sina åtaganden enligt Parisavtalet.

Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol skulle ersättas fossil eller icke-fossil energiDär står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Eftersom varken regeringen eller någon annan har presenterat en miljöutredningen om frågan är det svårt att säga exakt vad miljökonsekvenserna blir av att sälja kolet jämfört med att ha kvar det. Det är i sig märkligt att Sveriges mest omdiskuterade miljöfråga avgörs utan att en miljöutredning presenteras, vilket jag skrivit mer om här.

I jämförelse med den utsläppsminskning Miljöpartiet lovade i valrörelsen är detta en klimatförlust.

Regeringen presenterade samtidigt ett förslag om att 300 miljoner kronor ska avsättas årligen från och med 2018 för att köpa utsläppsrätter som sedan skrotas. Med nuvarande pris på utsläppsrätter innebär detta att utsläpp motsvarande cirka 7 miljoner ton koldioxid kommer att kunna köpas in och skrotas årligen.

Men om det skulle fungera leder det till att Sverige med  nuvarande pris skrotar 7 miljoner ton utsläppsrätter om året, enligt regeringen. Eftersom detta skulle gälla mellan 2018-2040 så innebär det med dagens pris 7*22=154 miljoner ton. Detta är troligen en överskattning eftersom priset bedöms stiga i framtiden.

Kompensationen med att köpa utsläppsrätter kommer inte i närheten av den utsläppsbesparingen som det skulle inneburit att låta kolet ligga kvar och ersätta det med icke-fossilenergi. 

En utsläppsminskning på i bästa fall 150 miljoner ton är inte mycket i jämförelse det som Miljöpartiet gick till val på. Vattenfalls gruvor som nu säljs innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, vilket blir cirka 2,2, miljarder ton koldioxid.

Det är inte ens säkert att köpen av utsläppsrätter skulle minska utsläppen överhuvudtaget. Om överskottet av utsläppsrätter kommer att vara större än antalet utsläppsrätter Sverige ska köpa så kommer det fortfarande att finnas utsläppsrätter kvar för den som vill öka sina utsläpp.

Miljöpartiets argumentation kan uppfattas som att den klimatvinst det var tänkt att en försäljningen av kolet skulle ge istället kompenseras av dagens besked om utsläppsrätter. Man bör vara tydliga med att så inte är fallet. 

Miljöpartiet har fått mycket skit för Vattenfalls-frågan, trots att det är svårt att se ett mycket bättre resultat med dagens parlamentariska läge. Men Miljöpartiet har själva skapat väldigt höga förväntningar på sig i denna fråga genom sin retorik under oppositionstiden och i valrörelsen. Kritiken är därför inte orättvis.  Men det ska också sägas att även Socialdemokraterna och Allianspartierna förtjänar kritik för att de inte tagit klimatet på större allvar i denna fråga.

Om kärnkraften är så olönsam – varför behövs det då subventioner till sol och vind?

Priset på vind- och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraften som nu ska bära sina egna kostnader? 

En vanlig kommentar efter att energiöverenskommelsen presenterades i fredags var att kärnkraften är dyr och olönsam. Ett exempel på en sådan kommentar stod Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin för som twittrade:

Kärnkraften är olönsam, med eller utan effektskatt. När kärnkraften får bära sina samhällskostnader konkurreras den utan av sol och vind.

Att kärnkraften är dyr och olönsam har varit kärnkraftsmotståndares favoritargument den senaste tiden. Att kärnkraften har ekonomiska problem är ett argument som i sig stämmer.

Men det som Lövin och kärnkraftsmotståndare inte alltid nämner är att med ett genomsnittligt elpris på 19,7 öre per kWh så har den svenska elproduktionen överlag ekonomiska problem, inte minst vindkraften.

Kärnkraft har en produktionskostnad på 31,6 öre per kWh, inklusive effektskatt och avgift för kärnavfallet, och vind och sol har en produktionskostnad på 65 respektive 170 öre kWh, enligt en statlig utredning från mars 2016.

Vind har direkta subventioner på 15,2 öre per kWh och sol har direkta subventioner på 80 öre per kWh. Energikommissionen har nu bestämt att subventionerna till förnybart ska förlängas till efter 2030. Det är rimligt att subventionera nya och miljövänliga energitekniker i början, även om det kan diskuteras hur länge de ska gälla.

Kärnkraften har inga direkta subventioner enligt den statliga utredningen. Däremot kan det faktum att kärnkraften inte har ett obegränsat skadeståndsansvar vid en olycka ses som en indirekt subvention. Det är bra att Energikommissionen kommit överens om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader.

Priset på vind och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraft som nu ska bära sina egna kostnader? 

 

Fyra miljöfrågor som regeringen måste utreda innan de beslutar om Vattenfalls kol

Det vore helt orimligt om Sveriges mest uppmärksammade miljöfråga på flera år skulle avgörs utan en ordentlig miljöutredning. Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar.

Frågan om Vattenfalls brunkol ska säljas eller inte närmar sig ett avgörande. Det är väldigt stora miljövärden som kan stå på spel. Vattenfalls gruvor innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, enligt Greenpeace.

Men frågan är komplicerad. Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol kommer att ersättas fossil eller icke-fossil energi. Där står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Näringsministern Mikael Damberg hänvisar till ägardirektiven och påpekar att affärsmässighet är ledordet när regeringen ska ta ställning till frågan om en försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet. Men enligt Daniel Stattin, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, är det fel att tolka ägardirektiven som att affärsmässighet ska gå före miljöhänsyn.

Oavsett vad som kommer att väga tyngst när beslutet väl ska fattas bör miljökonsekvenserna av beslutet ha utredas. Det vore helt orimligt om Sveriges mest uppmärksammade miljöfråga på flera år skulle avgörs utan en ordentlig miljöutredning. En miljöutredning är det minsta som Miljöpartiet borde kunna kräva i denna fråga. I en sådan utredning, som förslagsvis kan göras av Naturvårdsverket och Energimyndigheten, bör bland annat dessa fyra frågor besvaras:  

Finns det en risk att Vattenfalls kolkraft ersättas av fossil energi?

Ett argument mot en avveckling är att den minskade elproduktionen från kolkraftsavvecklingen riskerar att ersättas av annan fossil energi och därmed finns det ingen klimatvinst med att avveckla kolkraften. Detta är ett argument som Alvar Palm, doktorand i industriell miljöekonomi, framfört i en debattartikel. Palm tar som exempel att det byggs nya kolkraftverk varje år i EU.

Men enligt miljöprofessorn Johan Rockström är det mer troligt att avvecklad kolkraft leder till “förnybar teknologiutveckling och tillväxt av fossil-fria lösningar” eftersom förnybart blir allt attraktivare ekonomiskt och det finns starkare krav och förväntningar efter Parisavtalet. Regeringen bör se till att denna fråga utreds.

Vilken möjlighet finns att använda kolkraftsavvecklingen för att minska antalet utsläppsrätter?

Frågan om utsläppsrätter har varit en stridsfråga i Vattenfallsdebatten.¨

Ett argument mot en avveckling av kolkraften är att EU:s system för handel med utsläppsrätter gör att det inte spelar någon roll om just Vattenfalls kolkraftverk och gruvor avvecklas. Detta argument har framförts av bland annat miljökonsulten Magnus Nilsson och professorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström. Argumentet går i korthet ut på att det endast är antalet utsläppsrätter i EU:s system som påverkar utsläppen och att vad som händer med Vattenfalls kol inte påverkar antalet utsläppsrätter. Om Vattenfall minskar sina utsläpp frigörs utsläppsrätter som någon annan kommer att använda, vilket gör att den totala mängden utsläpp blir oförändrat.

Men som miljöprofessorn Johan Rockström skriver i en debattartikel så skapar en avveckling av Vattenfalls kolkraft en möjlighet att även begrava utsläppsrätterna i marken. Enligt Rockström stämmer inte tanken att 1 outnyttjad utsläppsrätt = 1 ökad utsläppsmängd eftersom det har visat sig att många utsläppsrätter blivit oanvända.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är inne på ett liknande spår och skriver i en debattartikel att det stora överskottet på utsläppsrätter visar att ambitiösa klimatåtgärder som minskar efterfrågan på utsläppsrätter kommer först och därefter vågar politikerna minska antalet utsläppsrätter.

Både Rockström och Axelsson argument är mycket tänkvärda. Regeringen bör se till att möjligheten att använda en avveckling av Vattenfalls kolkraft till att minska antalet utsläppsrätter och klimatkonsekvenserna av det utreds.

Kan vi få en större klimatnytta per krona genom en annan åtgärd?

Alvar Palm kritiserar förslaget om att låta kolet ligga kvar för att vara dyrt i jämförelse med andra klimatåtgärder. Eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade och vi behöver göra stora utsläppsminskningar är det en rimlig princip att vi i första hand ska välja de åtgärder som gör störst klimatnytta per krona.

Om det finns andra åtgärder som skapar lika stora eller större utsläppsminskningar till en lägre kostnad så bör, om det behöver väljas, dessa åtgärder prioriteras före en avveckling av Vattenfalls kol. Palm presenterar “forskning, utveckling och marknadsskapande för ny energiteknik, eller i spårbunden kollektivtrafik” som klimatinvesteringar som sannolikt skulle göra “långt större nytta”. Men Palm hänvisar inte till någon forskning eller beräkning som visar att de åtgärder han föreslår skulle göra större klimatnytta.

Vattenfalls gruvor innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, enligt Greenpeace. Det är svårt att se att åtgärder som exempelvis investeringar i spårbunden kollektivtrafik även över tid skulle kunna komma upp i lika stora utsläppsminskningar som en avveckling av Vattenfalls kol, förutsatt att kolet inte ersätts av annan fossil energi.  

Men även detta är en alldeles för viktig fråga för att avgöras utan ordentligt underlag. Regeringen borde se till att kostnadseffektiviteten av att lägga ned Vattenfalls kol och andra klimatåtgärder utreds.  

Är EPH en bra ägare ur ett miljöperspektiv?

Även om kolverksamheten skulle fortsätta drivas ett tag till är det viktigt för närmiljön att den drivs på ett så icke-miljöskadligt sätt som möjligt. Då kan det spela roll vem som driver verksamheten. Enligt Greenpeace granskning är EPH ett företag som saknar miljöpolicy, dragit ned på anslagen för återställning av mark vid gruvorna och dömts av EU-kommissionen för förhindrande av korruptionsutredning. Vilka miljökonsekvenser för det om EPH äger kolet istället för Vattenfall? Även om regeringen vill sälja, är det inte bättre att invänta en annan eventuell bättre köpare?   

Det viktiga är att energin är miljövänlig – inte att den är förnybar

Energislag och anläggningar bör bedömas efter vilka konsekvenser de ger, ej efter om de är förnybara eller inte. Anledningen till att se positivt på sol och vind är att de är klimatsmarta och säkra, inte att de är förnybara.

Just nu pågår slutförhandlingar i Energikommissionen. En av stridsfrågorna är om Sverige ska ha som mål att energisystemet ska vara 100 % förnybart.

I stora delar av miljörörelsen ses 100 % förnybart som ett självklart mål. Men det är inte alltid det ges argument om varför 100 % förnybart bör vara målet för energipolitiken. Vad är det som blir så mycket bättre om energisystemet är helt förnybart?

Ett svar är ju just att det är förnybart. Solen, vinden och vattnet kan till skillnad från kolet, oljan och uranet inte ta slut. Ett hållbart energislag bör inte vara beroende av en resurs som håller på att ta slut.

Men det stora problemet med icke-förnybar energi är inte att den håller på att ta slut. Enligt FN:s klimatpanel finns det tillräckligt med fossila bränslen för att höja koldioxidhalten i atmosfären till 650 ppm. Fossil energi hinner skapa en klimatkatastrof innan det blir en resursbrist. Därför är frågan om ett energislag är koldioxidsnålt betydligt viktigare än om det är förnybart.

Med ny teknik som fjärde generationens kärnkraft blir egenskapen förnybart än mindre relevant. Fjärde generationens kärnkraft bygger på att återvinnina lagrat avfall och använda det som bränsle. Om den tekniken slår igenom finns det tillräckligt med uran i dagens svenska kärnavfall för att driva fjärde generationens kärnkraft i 10 000 år, enligt en rapport från Uppsala Universitet. I diskussionen är det också viktigt att komma ihåg att förnybar energi kräver icke-förnybara resurser.

En eventuell invändning mot rubriken i denna artikel är att förnybara energislag är just miljövänliga. Det stämmer i flera fall. Sol och vind är i jämförelse med många andra energislag miljövänliga, säkra och håller på att sjunka i pris. Det, och inte att de är förnybara, är anledningarna till att se positivt på sol och vind.

Men förnybar energi är inte per automatik bra energi. Vattenkraftsolyckor har, enligt FN:s klimatpanel, orsakat fler dödsoffer än olyckor från något annat icke-fossilt energislag. En utbyggnad av vattenkraft i tropiska floder riskerar att utrota en tredjedel av världens sötvattensfiskar. Om bioenergi ska stå för 20 procent av jordens energiförsörjning så riskerar den användningen att ta upp över sex procent av jordens landyta, enligt en studie.  Enligt studien Planetary Boundaries bör mänskligheten, för att skydda den biologiska mångfalden, använda max 15 procent av jorden landyta till odling. Idag används 12 procent av jordens landyta till odling. 

Här i Sverige är ny bio- och vattenkraft klart sämre för miljömålen än ny sol, vind- och kärnkraft visar en rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin.

Detta är inte argument mot all vattenkraft och bioenergi, båda dessa energislag kan ha en viktig roll att spela i klimatomställningen ifall de används på ett sätt som minimerar riskerna som nämns ovan. Men det visar att förnybara energislag både har stora fördelar och kan ha stora nackdelar. Att ett energislag eller anläggning är förnybart säger väldigt lite om vilka konsekvenser energislaget eller anläggningen skapar. 

Målet för energisystemet bör vara att det ska vara så miljövänligt, säkert och ekonomiskt som möjligt. Energipolitiken bör fokusera på att ta fram så teknikneutrala regler, styrmedel och mått som möjligt för att uppnå detta. Vilka energislag detta leder till är sekundärt. Energislag och anläggningar bör bedömas efter vilka konsekvenser de ger, ej utefter om de är förnybara eller inte. 

Miljöproblemen kan inte lösas utan en radikal frikoppling

I den gröna rörelsen är det en inte ovanlig uppfattning att det finns en konflikt mellan tillväxt och miljö. Men även om tillväxten skulle stoppas så skulle det inte lösa miljöproblemen.

Nationalekonomen Assar Lindbäck förklarade redan 1974 på ett tydligt sätt varför stoppad tillväxt inte är lösningen:

“Om vi idag skulle stoppa ekonomisk tillväxt, skulle inte föroreningarna därmed minska. Kanske skulle de bli oförändrade. Men det är ju inte vad vi syftar till. Vi vill istället uppnå en drastisk minskning av föroreningar, till säg en tiondel eller en hundradel av nuvarande nivå på många områden. Och det kan vi inte åstadkomma genom att stoppa den ekonomiska tillväxten, eftersom vi inte är beredda att minska produktionsvolymen till kanske en tiondel eller en hundradel av nuvarande nivå.” 

Att bryta sambandet mellan ekonomisk aktivitet och miljöförstöring brukar kallas för att frikoppla. Utan en radikal frikoppling kommer vi att missa klimatmålen grovt, oavsett om vi har nolltillväxt eller ökad tillväxt. Tillväxtkritiker missar ofta att även deras egna förslag kräver radikala frikopplingar. Det krävs endast en marginellt större frikoppling i ett scenario med fördubblad tillväxt jämfört med den frikopplingen som krävs i ett scenario med nolltillväxt. 1

Men miljöproblem handlar inte bara om utsläpp. Ökat fiske och ökad markanvändning är exempel på miljöproblem där lösningen snarare är att begränsa användningen än att minska utsläpp. Där skulle man kunna hävda att ökad tillväxt gör det svårare att hålla oss inom de planetära gränserna.

I fall där det finns en konflikt mellan att öka tillväxten och hålla oss inom de planetära gränserna bör de planetära gränserna prioriteras. Men att fokusera på att begränsa tillväxten för att det i sin tur ska lösa miljöproblem är en omväg. Det är bättre att fokusera direkt på åtgärder som gör att vi håller löser miljöproblemen.

Så länge vi håller oss inom de planetära gränserna så spelar det ingen roll för miljön om vi ökar tillväxten eller inte. Däremot spelar det roll för miljön att skadliga utsläpp minskar till en tiondel eller hundradel. Eftersom vi inte vill minska BNP med motsvarande grad kan en begränsad tillväxt inte lösa miljöproblemen. Det krävs en radikal frikoppling.

———————————————————-

FÖRDJUPNING/FOTNOT

  1. Ett mer matematiskt sätt att uttrycka detta på är formeln I=PAT som bland annat FN:s klimatpanel IPCC använder.

I formeln är I=Impact (Miljöpåverkan), P=Population A=Affluance (BNP/Captia) och T=Technology (Utsläppsmängd/intensitet per BNP-enhet)

Om vi säger att dagens värde motsvarar 1,0 kan vi sätta I=0,1 eftersom vi vill minska miljöpåverkan till minst en tiondel. År 2050 används ofta som målår i klimatdiskussionen, så vi kan använda det här också. Den globala befolkningen väntas öka med cirka 33 procent, från dagens 7,3 till 9,7 miljarder år 2050. Eftersom befolkningen väntas öka med 33 procent blir P=1,33

Vad blir det då för skillnad om vi har nolltillväxt eller fördubblad tillväxt ifall vi vill minska utsläppen till en tiondel av dagens nivå?

Om vi ska ha nolltillväxt blir I=0,1 eftersom vi vill minska utsläppen till en tiondel, P=1,33 eftersom befolkningen ökar med 33 procent till 2050, A=1 eftersom nolltillväxten gör att BNP är oförändrad. Det leder till ekvationen:

0,1=1,33*1*T.

Då blir T= 0,08.

Alltså, även med nolltillväxt kan utsläppen endast vara 8 procent av dagens. Det innebär att utsläppsmängden/intensiteten per BNP-enhet måste sjunka med 92 procent till 2050 vid nolltillväxt.

Om vi fördubblar BNP till 2050 blir ekvationen:

0,1=1,33*2*T.

Då blir T= 0,04.

Med fördubblad BNP kan utsläppen endast vara 4 procent av dagens nivå. Det innebär att utsläppsmängden/intensiteten per BNP-enhet måste sjunka med 96 procent om BNP fördubblas.

Alltså, nolltillväxt ger ett marginellt bidrag till att lösa utsläppsproblem och därför är frikoppling väldigt mycket viktigare för att lösa miljöproblemen.

Ännu tydligare blir det om vi vill ha nollutsläpp. Eftersom befolkningen (P) och BNP(A) inte kan vara noll så måste T bli noll om miljöpåverkan(I) ska bli noll.