Utsläppsrätterna kan göra en liten skillnad – att låta Vattenfalls kol ligga kvar kunde ha gjort en stor skillnad

Miljöpartiet presenterade dagens besked om att Vattenfalls kol ska säljas med rätt så positiva ordalag.

Språkröret Isabella Lövin skriver:

Är stolt över att MP gör klimatskillnad på riktigt!

Och på DN Debatt skriver Lövin och miljöminister Skog att:

Denna åtgärd ligger inom regeringens mandat att styra i rätt riktning, vilket vi gör med utsläppsbromsen. Att styra över statliga bolag utan att ha mandat från riksdagen gör det inte. Vi är stolta över att Sverige därmed tar ännu ett avgörande initiativ för att bidra till att EU lever upp till sina åtaganden enligt Parisavtalet.

Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol skulle ersättas fossil eller icke-fossil energiDär står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Eftersom varken regeringen eller någon annan har presenterat en miljöutredningen om frågan är det svårt att säga exakt vad miljökonsekvenserna blir av att sälja kolet jämfört med att ha kvar det. Det är i sig märkligt att Sveriges mest omdiskuterade miljöfråga avgörs utan att en miljöutredning presenteras, vilket jag skrivit mer om här.

I jämförelse med den utsläppsminskning Miljöpartiet lovade i valrörelsen är detta en klimatförlust.

Regeringen presenterade samtidigt ett förslag om att 300 miljoner kronor ska avsättas årligen från och med 2018 för att köpa utsläppsrätter som sedan skrotas. Med nuvarande pris på utsläppsrätter innebär detta att utsläpp motsvarande cirka 7 miljoner ton koldioxid kommer att kunna köpas in och skrotas årligen.

Men om det skulle fungera leder det till att Sverige med  nuvarande pris skrotar 7 miljoner ton utsläppsrätter om året, enligt regeringen. Eftersom detta skulle gälla mellan 2018-2040 så innebär det med dagens pris 7*22=154 miljoner ton. Detta är troligen en överskattning eftersom priset bedöms stiga i framtiden.

Kompensationen med att köpa utsläppsrätter kommer inte i närheten av den utsläppsbesparingen som det skulle inneburit att låta kolet ligga kvar och ersätta det med icke-fossilenergi. 

En utsläppsminskning på i bästa fall 150 miljoner ton är inte mycket i jämförelse det som Miljöpartiet gick till val på. Vattenfalls gruvor som nu säljs innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, vilket blir cirka 2,2, miljarder ton koldioxid.

Det är inte ens säkert att köpen av utsläppsrätter skulle minska utsläppen överhuvudtaget. Om överskottet av utsläppsrätter kommer att vara större än antalet utsläppsrätter Sverige ska köpa så kommer det fortfarande att finnas utsläppsrätter kvar för den som vill öka sina utsläpp.

Miljöpartiets argumentation kan uppfattas som att den klimatvinst det var tänkt att en försäljningen av kolet skulle ge istället kompenseras av dagens besked om utsläppsrätter. Man bör vara tydliga med att så inte är fallet. 

Miljöpartiet har fått mycket skit för Vattenfalls-frågan, trots att det är svårt att se ett mycket bättre resultat med dagens parlamentariska läge. Men Miljöpartiet har själva skapat väldigt höga förväntningar på sig i denna fråga genom sin retorik under oppositionstiden och i valrörelsen. Kritiken är därför inte orättvis.  Men det ska också sägas att även Socialdemokraterna och Allianspartierna förtjänar kritik för att de inte tagit klimatet på större allvar i denna fråga.

Om kärnkraften är så olönsam – varför behövs det då subventioner till sol och vind?

Priset på vind- och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraften som nu ska bära sina egna kostnader? 

En vanlig kommentar efter att energiöverenskommelsen presenterades i fredags var att kärnkraften är dyr och olönsam. Ett exempel på en sådan kommentar stod Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin för som twittrade:

Kärnkraften är olönsam, med eller utan effektskatt. När kärnkraften får bära sina samhällskostnader konkurreras den utan av sol och vind.

Att kärnkraften är dyr och olönsam har varit kärnkraftsmotståndares favoritargument den senaste tiden. Att kärnkraften har ekonomiska problem är ett argument som i sig stämmer.

Men det som Lövin och kärnkraftsmotståndare inte alltid nämner är att med ett genomsnittligt elpris på 19,7 öre per kWh så har den svenska elproduktionen överlag ekonomiska problem, inte minst vindkraften.

Kärnkraft har en produktionskostnad på 31,6 öre per kWh, inklusive effektskatt och avgift för kärnavfallet, och vind och sol har en produktionskostnad på 65 respektive 170 öre kWh, enligt en statlig utredning från mars 2016.

Vind har direkta subventioner på 15,2 öre per kWh och sol har direkta subventioner på 80 öre per kWh. Energikommissionen har nu bestämt att subventionerna till förnybart ska förlängas till efter 2030. Det är rimligt att subventionera nya och miljövänliga energitekniker i början, även om det kan diskuteras hur länge de ska gälla.

Kärnkraften har inga direkta subventioner enligt den statliga utredningen. Däremot kan det faktum att kärnkraften inte har ett obegränsat skadeståndsansvar vid en olycka ses som en indirekt subvention. Det är bra att Energikommissionen kommit överens om att kärnkraften ska bära sina egna kostnader.

Priset på vind och solenergi sjunker, vilket är glädjande. Kanske kommer vind och sol att bli billigare än kärnkraft snart. Men varför behöver vind och sol då subventioner till 2030 för att konkurrera med kärnkraft som nu ska bära sina egna kostnader?