Utsläppsrätterna kan göra en liten skillnad – att låta Vattenfalls kol ligga kvar kunde ha gjort en stor skillnad

Miljöpartiet presenterade dagens besked om att Vattenfalls kol ska säljas med rätt så positiva ordalag.

Språkröret Isabella Lövin skriver:

Är stolt över att MP gör klimatskillnad på riktigt!

Och på DN Debatt skriver Lövin och miljöminister Skog att:

Denna åtgärd ligger inom regeringens mandat att styra i rätt riktning, vilket vi gör med utsläppsbromsen. Att styra över statliga bolag utan att ha mandat från riksdagen gör det inte. Vi är stolta över att Sverige därmed tar ännu ett avgörande initiativ för att bidra till att EU lever upp till sina åtaganden enligt Parisavtalet.

Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol skulle ersättas fossil eller icke-fossil energiDär står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Eftersom varken regeringen eller någon annan har presenterat en miljöutredningen om frågan är det svårt att säga exakt vad miljökonsekvenserna blir av att sälja kolet jämfört med att ha kvar det. Det är i sig märkligt att Sveriges mest omdiskuterade miljöfråga avgörs utan att en miljöutredning presenteras, vilket jag skrivit mer om här.

I jämförelse med den utsläppsminskning Miljöpartiet lovade i valrörelsen är detta en klimatförlust.

Regeringen presenterade samtidigt ett förslag om att 300 miljoner kronor ska avsättas årligen från och med 2018 för att köpa utsläppsrätter som sedan skrotas. Med nuvarande pris på utsläppsrätter innebär detta att utsläpp motsvarande cirka 7 miljoner ton koldioxid kommer att kunna köpas in och skrotas årligen.

Men om det skulle fungera leder det till att Sverige med  nuvarande pris skrotar 7 miljoner ton utsläppsrätter om året, enligt regeringen. Eftersom detta skulle gälla mellan 2018-2040 så innebär det med dagens pris 7*22=154 miljoner ton. Detta är troligen en överskattning eftersom priset bedöms stiga i framtiden.

Kompensationen med att köpa utsläppsrätter kommer inte i närheten av den utsläppsbesparingen som det skulle inneburit att låta kolet ligga kvar och ersätta det med icke-fossilenergi. 

En utsläppsminskning på i bästa fall 150 miljoner ton är inte mycket i jämförelse det som Miljöpartiet gick till val på. Vattenfalls gruvor som nu säljs innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, vilket blir cirka 2,2, miljarder ton koldioxid.

Det är inte ens säkert att köpen av utsläppsrätter skulle minska utsläppen överhuvudtaget. Om överskottet av utsläppsrätter kommer att vara större än antalet utsläppsrätter Sverige ska köpa så kommer det fortfarande att finnas utsläppsrätter kvar för den som vill öka sina utsläpp.

Miljöpartiets argumentation kan uppfattas som att den klimatvinst det var tänkt att en försäljningen av kolet skulle ge istället kompenseras av dagens besked om utsläppsrätter. Man bör vara tydliga med att så inte är fallet. 

Miljöpartiet har fått mycket skit för Vattenfalls-frågan, trots att det är svårt att se ett mycket bättre resultat med dagens parlamentariska läge. Men Miljöpartiet har själva skapat väldigt höga förväntningar på sig i denna fråga genom sin retorik under oppositionstiden och i valrörelsen. Kritiken är därför inte orättvis.  Men det ska också sägas att även Socialdemokraterna och Allianspartierna förtjänar kritik för att de inte tagit klimatet på större allvar i denna fråga.

Fyra miljöfrågor som regeringen måste utreda innan de beslutar om Vattenfalls kol

Det vore helt orimligt om Sveriges mest uppmärksammade miljöfråga på flera år skulle avgörs utan en ordentlig miljöutredning. Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar.

Frågan om Vattenfalls brunkol ska säljas eller inte närmar sig ett avgörande. Det är väldigt stora miljövärden som kan stå på spel. Vattenfalls gruvor innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, enligt Greenpeace.

Men frågan är komplicerad. Det finns en potentiellt stor klimatvinst i att låta kolet ligga kvar i marken, men det är inte per automatik en klimatvinst att låta kolet ligga kvar. Det beror på om Vattenfalls kol kommer att ersättas fossil eller icke-fossil energi. Där står påståenden från olika forskare emot varandra, men ingen har hänvisat till en utredning eller studie som fördjupat sig i frågan.

Näringsministern Mikael Damberg hänvisar till ägardirektiven och påpekar att affärsmässighet är ledordet när regeringen ska ta ställning till frågan om en försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet. Men enligt Daniel Stattin, professor i civilrätt vid Uppsala universitet, är det fel att tolka ägardirektiven som att affärsmässighet ska gå före miljöhänsyn.

Oavsett vad som kommer att väga tyngst när beslutet väl ska fattas bör miljökonsekvenserna av beslutet ha utredas. Det vore helt orimligt om Sveriges mest uppmärksammade miljöfråga på flera år skulle avgörs utan en ordentlig miljöutredning. En miljöutredning är det minsta som Miljöpartiet borde kunna kräva i denna fråga. I en sådan utredning, som förslagsvis kan göras av Naturvårdsverket och Energimyndigheten, bör bland annat dessa fyra frågor besvaras:  

Finns det en risk att Vattenfalls kolkraft ersättas av fossil energi?

Ett argument mot en avveckling är att den minskade elproduktionen från kolkraftsavvecklingen riskerar att ersättas av annan fossil energi och därmed finns det ingen klimatvinst med att avveckla kolkraften. Detta är ett argument som Alvar Palm, doktorand i industriell miljöekonomi, framfört i en debattartikel. Palm tar som exempel att det byggs nya kolkraftverk varje år i EU.

Men enligt miljöprofessorn Johan Rockström är det mer troligt att avvecklad kolkraft leder till “förnybar teknologiutveckling och tillväxt av fossil-fria lösningar” eftersom förnybart blir allt attraktivare ekonomiskt och det finns starkare krav och förväntningar efter Parisavtalet. Regeringen bör se till att denna fråga utreds.

Vilken möjlighet finns att använda kolkraftsavvecklingen för att minska antalet utsläppsrätter?

Frågan om utsläppsrätter har varit en stridsfråga i Vattenfallsdebatten.¨

Ett argument mot en avveckling av kolkraften är att EU:s system för handel med utsläppsrätter gör att det inte spelar någon roll om just Vattenfalls kolkraftverk och gruvor avvecklas. Detta argument har framförts av bland annat miljökonsulten Magnus Nilsson och professorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström. Argumentet går i korthet ut på att det endast är antalet utsläppsrätter i EU:s system som påverkar utsläppen och att vad som händer med Vattenfalls kol inte påverkar antalet utsläppsrätter. Om Vattenfall minskar sina utsläpp frigörs utsläppsrätter som någon annan kommer att använda, vilket gör att den totala mängden utsläpp blir oförändrat.

Men som miljöprofessorn Johan Rockström skriver i en debattartikel så skapar en avveckling av Vattenfalls kolkraft en möjlighet att även begrava utsläppsrätterna i marken. Enligt Rockström stämmer inte tanken att 1 outnyttjad utsläppsrätt = 1 ökad utsläppsmängd eftersom det har visat sig att många utsläppsrätter blivit oanvända.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är inne på ett liknande spår och skriver i en debattartikel att det stora överskottet på utsläppsrätter visar att ambitiösa klimatåtgärder som minskar efterfrågan på utsläppsrätter kommer först och därefter vågar politikerna minska antalet utsläppsrätter.

Både Rockström och Axelsson argument är mycket tänkvärda. Regeringen bör se till att möjligheten att använda en avveckling av Vattenfalls kolkraft till att minska antalet utsläppsrätter och klimatkonsekvenserna av det utreds.

Kan vi få en större klimatnytta per krona genom en annan åtgärd?

Alvar Palm kritiserar förslaget om att låta kolet ligga kvar för att vara dyrt i jämförelse med andra klimatåtgärder. Eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade och vi behöver göra stora utsläppsminskningar är det en rimlig princip att vi i första hand ska välja de åtgärder som gör störst klimatnytta per krona.

Om det finns andra åtgärder som skapar lika stora eller större utsläppsminskningar till en lägre kostnad så bör, om det behöver väljas, dessa åtgärder prioriteras före en avveckling av Vattenfalls kol. Palm presenterar “forskning, utveckling och marknadsskapande för ny energiteknik, eller i spårbunden kollektivtrafik” som klimatinvesteringar som sannolikt skulle göra “långt större nytta”. Men Palm hänvisar inte till någon forskning eller beräkning som visar att de åtgärder han föreslår skulle göra större klimatnytta.

Vattenfalls gruvor innehåller kol motsvarande 24 gånger Sveriges årliga utsläpp, enligt Greenpeace. Det är svårt att se att åtgärder som exempelvis investeringar i spårbunden kollektivtrafik även över tid skulle kunna komma upp i lika stora utsläppsminskningar som en avveckling av Vattenfalls kol, förutsatt att kolet inte ersätts av annan fossil energi.  

Men även detta är en alldeles för viktig fråga för att avgöras utan ordentligt underlag. Regeringen borde se till att kostnadseffektiviteten av att lägga ned Vattenfalls kol och andra klimatåtgärder utreds.  

Är EPH en bra ägare ur ett miljöperspektiv?

Även om kolverksamheten skulle fortsätta drivas ett tag till är det viktigt för närmiljön att den drivs på ett så icke-miljöskadligt sätt som möjligt. Då kan det spela roll vem som driver verksamheten. Enligt Greenpeace granskning är EPH ett företag som saknar miljöpolicy, dragit ned på anslagen för återställning av mark vid gruvorna och dömts av EU-kommissionen för förhindrande av korruptionsutredning. Vilka miljökonsekvenser för det om EPH äger kolet istället för Vattenfall? Även om regeringen vill sälja, är det inte bättre att invänta en annan eventuell bättre köpare?