Fem förslag för Liberalernas miljöpolitik

Liberalerna har nyligen släppt ett förslag på miljöprogram. Förslaget är till stora delar mycket bra och har rätt utgångspunkter för en bra miljöpolitik: vetenskap, teknikutveckling, marknadsekonomi, teknikneutralitet och förorenaren betalar.

Men saker kan alltid förbättras därför kommer här fem tips på hur Liberalerna kan bli ett ännu bättre parti på miljö. Miljöpartiet och den gröna ideologin har delvis fel utgångspunkter för en bra miljöpolitik och behöver utmanas.

1. Utmana den gröna ideologins dubbelmoral om vetenskap

Detta är snarare ett förslag på kommunikation och fokus än på konkret politiskt innehåll, eftersom Liberalerna redan är bra där. Ideologiskt gröna gillar bara vetenskap när den kommer fram till sådant som dom redan tycker. Det är en av de grönas största hinder för att rädda världen och liberaler bör söka mer ideologisk strid där. De tydligaste exempel på detta finns när det gäller GMO och kärnkraft.

En undersökning bland världens största vetenskapliga sammanslutning, AAAS, med 120 000 medlemmar, visade att det till och med är en lite större andel forskare som anser att GMO är ofarligt än att mänsklig aktivitet är huvudorsaken till klimatförändringarna. Detta nämner aldrig dom gröna.

Miljörörelsen lyfter också gärna fram vad FN:s klimatpanel säger om orsaken till klimatförändringarna. Samtidigt ignorerar man ofta att samma klimatpanel säger att alla koldioxidsnåla energitekniker behövs för att begränsa temperaturökningen till 1,5-grader, att kärnkraft har minst lika låga klimatutsläpp som förnybar energi och att vattenkraft orsakat fler dödsoffer än kärnkraft.

Detta leder till att den gröna rörelsen istället för mål om konsekvenser, som miljövänligt och säker energi- och jordbruksproduktion, har mål om medel som 100 % förnybart och ekologiskt.

2. Var försiktig med försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen är en kärna i grön ideologi och är en av huvudprinciperna i Liberalernas miljöprogram. Olika personer/organisationer kan mena lite olika med försiktighetsprincipen, men en vanlig tolkning är denna från Wikipedia:

“när osäkerhet råder om huruvida exempelvis en ny teknik, eller en politisk åtgärd kan skada allmänheten eller miljön, och vetenskaplig konsensus saknas om tekniken eller åtgärden är farlig, skall tekniken eller åtgärden betraktas som farlig.”

Ett stort problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuserar på riskerna/nackdelarna med en ny teknik och ignorerar potentiella fördelar. Istället för ett ensidigt fokus på risker bör dessa vägas mot fördelar med den nya tekniken. Ett annat problem med försiktighetsprincipen är att den endast fokuseras på den nya tekniken och inte den befintliga tekniken. Även om den nya tekniken kan ha risker så kan dessa vara mindre än den befintliga tekniken som den ska ersätta. Försiktighetsprincipen är väldigt konservativ.

För att ställa det på sin spets: vad hade hänt om vi hade använt försiktighetsprincipen när vi uppfann elden eller elen?

3. Skarpare fokus på miljöproblemen – mindre fokus på konsumtionen

Liberalerna vill minska utsläppen från trafiken och köttkonsumtionen. Det är bra. Liberalerna skriver att köttkonsumtionen bör minska och att bilåkandet måste minska, framförallt där kollektivtrafiken är väl utbyggd.

Liberalerna bör överväga ännu skarpare åtgärder för att minska utsläppen från dessa sektorer. Är Förbifart Stockholm verkligen förenligt med de utsläppsminskningar som Liberalerna vill se? Principen att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbruket. Ambitionen bör därför vara att även växthusgasutsläpp från jordbruket på klimatskadligt kött och annat ska beskattas på samma nivå som utsläppen från trafiken och andra sektorer. Det saknas i förslaget. Att jag skriver ambitionen är för att är större utmaningar med att få fram en fungerande klimatskatt inom jordbruket eftersom utsläppen är svårare att beräkna och risken att det leder till att produktionen flyttas till länder med sämre miljökrav måste beaktas.

Tuffare åtgärder för att minska utsläppen från köttkonsumtionen och biltrafiken kanske kommer att leda till en minskad total konsumtion av kött och bilresor. Men för en livstilsneutral liberal bör den totala konsumtionen vara ointressant och inte ett politiskt mål. Det är, som dessa forskare från Chalmers påpekar, inte heller säkert att köttkonsumtionen måste minska för att vi ska nå klimatmålen.

4. Det räcker inte med att minska utsläppen – ta ner koldioxid

Enligt FN:s klimatpanel IPCC räcker det sannolikt inte med att minska utsläppen, vi måste även ta ner koldioxid från atmosfären. Det perspektivet behöver få större plats i svensk miljödebatt och politik och det finns inte med i Liberalernas miljöprogram. Som t.ex. Elforsk konstanterat så saknas ekonomiska incitament i exempelvis EU:s system med usläppsrätter för att ta ned koldioxid genom koldioxidlagring från bioenergi. Detta kan vara särskilt intressant ur ett svenskt perspektiv.

5. Mer fokus på luftföroreningar

Luftföroreningar är på kort sikt det troligen mest akuta miljöproblemet. Årligen dör cirka 6,5 miljoner personer av luftföroreningar och i Sverige dör cirka 5500 personer årligen av luftföroreningar. Cirka 1000 av dessa dödsfall beror på vedeldning, hade det varit en högteknologisk teknik som orsakat dessa dödsfall hade det nog fått mycket mer uppmärksamhet.

Liberalernas förslag är inte så tydligt om hur kväveoxidutsläppen från trafiken och partikelutsläppen från vedeldningen ska minska.

Kräv forskningsbaserade svar från politikerna

“Politiker uttalar sig ofta tvärsäkert om effekterna av ett reformförslag. Sanningen är att vi ofta inte vet, skrev representanter för Moderaternas reformgrupp i en artikel på DN Debatt förra veckan.

Det är en ärlig mening i en av de bästa artiklarna om forskning som kommit från något parti de senaste åren.

Alla frågor kan inte avgöras av forskning. Frågor om vilka mål politiken ska ha och hur mål ska prioriteras är ideologiska frågor som forskningen inte riktigt kan besvara. Men i frågan om vad som är de effektivaste åtgärderna för att nå målet är till stor del en fråga för forskningen.

Något som slagit mig när jag tittat på partiledardebatter och liknande är att politikerna ofta är så tvärsäkra. Det gäller inte bara i ideologiska frågor utan även i frågor om effekterna av sina och motståndarnas förslag. Där borde det ställas hårdare krav på politikerna både från media och oss medborgare.

Den professionella politiker som påstår något, om något som det går att forska om, ska kunna svara på frågan: vad har du för forskningsstöd för ditt påstående? Det är ofta inte jättesvårt, så länge man inte påstår något helt galet, att hitta någon enskild studie eller rapport som stödjer det man tycker. Därför är det bättre om, när det finns, politikerna kan visa att det finns meta-studier eller annan sammanställning över forskningsläget som ger stöd åt det dom påstår. Samma fråga får också gärna ställas till opinionsbildare och andra utanför partipolitiken.

Vetenskap och fakta är mer ifrågasatt än på länge. Det är ett extremt allvarligt läge när en av grundstenarna till de makalösa framsteg mänskligheten gjort under de senaste århundradena ifrågasätts så starkt. Det är vårt ansvar att göra vad vi kan för att undvika det mardrömsscenario som nu uppstått i den politiska debatten i USA där forskning och fakta inte längre verkar spela någon roll. När forskningen och faktans roll ifrågasätts allt mer behöver vi svara genom att gå åt andra hållet och ge det en ökad betydelse. Om vi vill ha forskningsbaserade påståenden och förslag från våra politiker måste vi börja kräva det. Vi får de politiker vi förtjänar!

Hur vet du att ekologiskt är bättre för miljön?

Regeringen beslutade igår att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av ekologiska odlingar år 2030 och att 60 procent av livsmedelsinköpen från stat, kommun och landsting ska vara ekologiskt.

Många är glada över beskedet. Exempelvis Miljöpartiet skriver att ekologiskt är bra för naturen.

Utifrån att försökt följa eko-debatten och är omgiven av många ekoförespråkare har jag märkt att dom ofta låter väldigt säkra på sin sak. Eko-debatten kan ofta bli mer känslosam än andra diskussioner. Många verkar identifiera sig med sina matval. Det kan försvåra en faktabaserad diskussion. 

Men vet vi verkligen att ekologiskt är bättre för miljön och i så fall hur vet vi det?

Livsmedelsverket beställde i somras en sammanfattning över forskningsläget om ekologiskt och miljö. I rapporten (se s.41) jämförde dom vad forskningen säger om ekologiskt jämfört med konventionellt ur sex olika perspektiv (klimat, övergödning, försurning, ekotoxicitet, energianvändning och markanvändning) per kg på nio olika livsmedelsgrupper (mjölk, nötkött, fläskkött, kycklingkött, ägg, fisk, grödor, grönsaker och frukt & bär). Totalt fick de alltså 6*9-1 (av förklarliga skäl inget resultat för konsekvenserna på markanvändning av fiskproduktion)=53 resultat. Konventionellt var bättre i 18 av fallen och ekologiskt var bättre  14 av fallen och i övrigt var det lika. Enligt Livsmedelsverket finns det inte heller hälsoskäl att gå över till ekologiskt.

De exakta siffrorna ovan ska man nog inte ta på för stort allvar och varken Livsmedelsverket eller jag påstår med detta att konventionellt är bättre för miljön. När det gäller andra aspekter som biologisk mångfald är ekologiskt bättre per odlingsenhet. Ett problem är dock att ekologiskt kräver mer plats eftersom det är mindre effektivt. Mer yta för jordbruk kan innebära mindre yta för vild natur och frågan om biologisk mångfald och jordbruk är därför komplex.

Livsmedelsverkets rapport, tillsammans med andra studier, gör mig dock skeptisk till påståendet att ekologiskt generellt skulle vara bättre för miljön. Men jag är öppen för att ändra åsikt om det finns mycket forskning som talar för att slutsatserna ovan från livsmedelsverkets rapporter är fel. Jag har dock inte hittat sådant forskningsstöd. Men det betyder per automatik inte att det inte finns.

Den som är tydligt för ekologiskt av bland annat miljöskäl får gärna svara på frågan: Vilket forskningsstöd har du för påståendet att ekologiskt är bättre för miljön? Ju mer forskningssammanställningar och meta-studier svaret innehåller desto bättre.  

Sluta gilla vetenskap bara när den kommer fram till något som du redan tycker!

Trumps inställning till fakta och vetenskap har varit mycket i fokus under den senaste tiden. När Trump-administrationen hävdade att “alternativ fakta” visade att det var fler åskådare på Trumps installation än vid installationen av någon tidigare president fylldes sociala medier med förfäran och satir. Dessförinnan har Trump bland annat hävdat att Kina hittat på klimatförändringarna för att skada amerikanska affärsintressen, att vaccin orsakar autism och att hårspray inomhus inte skadar ozonlagret. I Sverige vill Sverigedemokraterna skära ned på SMHI:s budget då de anser att de bedriver “tendentiös opinionsbildning”.

Många, och inte minst miljörörelsen, har med rätta varit upprörda. Men den som ställer krav på vetenskaplighet hos andra bör också göra det på sig själv. I miljörörelsen finns det en tradition att ignorera forskning och forskare som kommit fram till resultat som inte passar med de åsikter man redan bestämt sig för.

En undersökning bland världens största vetenskapliga sammanslutning, AAAS, med 120 000 medlemmar visade att det till och med är en lite större andel forskare som anser att GMO är ofarligt än att mänsklig aktivitet är huvudorsaken till klimatförändringarna. Ändå argumenterar Greenpeace emot GMO bland annat med motivering att det finns osäkerhet om påverkan på den mänskliga hälsan. 

Miljörörelsen lyfter också gärna fram vad FN:s klimatpanel säger om orsaken till klimatförändringarna. Samtidigt ignorerar man ofta att samma klimatpanel säger att alla koldioxidsnåla energitekniker behövs för att begränsa temperaturökningen till 1,5-grader, att kärnkraft har minst lika låga klimatutsläpp som förnybar energi och att vattenkraft orsakat fler dödsoffer än kärnkraft. 

Detta betyder inte att allt motstånd mot GMO eller kärnkraft är ovetenskapligt. Men en trovärdig GMO- eller kärnkraftsmotståndare bör i längden inte ignorera all den forskning som talar emot dennes sak.

Om man på förhand har bestämt vilka resultat man kan acceptera och vilka man inte kan acceptera är vetenskap helt meningslöst. Om man systematiskt väljer den fakta man gillar och blundar för den man ogillar har man missat hela grundpoängen med vetenskap. Då borde man inte använda vetenskap som ett argument.  

Detta betyder så klart inte att man i varje kort text har utrymme att visa alla olika forskningsresultat. Men även i kortare texter bör man ha ambitionen att ge en så rättvis bild av forskningsläget som möjligt.

En av mina absolut främsta ambitioner som politiskt aktiv är att inte ägna mig åt selektivt faktaurval. Det betyder inte att det är säkert att jag alltid kommer att lyckas. Att avfärda information man inte gillar är mänskligt, forskning visar till och med att belöningscentrum i hjärnan aktiveras då. Men att jag är medveten om risken för omedvetet selektivt urval, och har ambition att motverka det, gör att risken att jag ägnar mig åt det är mindre än innan jag var medveten om den risken.

Vi behöver kritiskt granska våra egna och andras fakta och argument. Mycket av de stora framsteg mänskligheten gjort under de senaste århundradena bygger på vetenskap. Misstron mot vetenskapen är ett av de största hoten mot mänskligheten. Om vi börjat välja forskningsresultat efter vad vi redan tycker så riskerar vi att bli som Trump.