Fossilfritt viktigare än avvecklad kärnkraft

Denna artikel är tidigare publicerad i Ny Teknik och skriven tillsammans med Vide Karlsson och Mikael Von Knorring. 

Vi i klimatrörelsen behöver ta ett steg tillbaka efter försäljningen av Vattenfalls kol. Det är läge att fundera på hur vi hamnade i en situation där kolet fortsätter bolma i Tyskland – och hur vi kunde ha agerat bättre. 

För att förstå sammanhanget i den här frågan behöver vi gå tillbaka till det vägval Tyskland gjorde kring år 2000. Då sattes den grundläggande riktningen: huvudmålet för den tyska energipolitiken skulle vara stängd kärnkraft. 

Den praktiska konsekvensen av det var att Tyskland fortsatt skulle vara beroende av kol. De planerar för 40 procent fossil energi fortfarande år 2050. Till och med elproduktionen kan vara upp till 20 procent fossil. Tanken är att kol och fossilgas ska ge stabilitet i ett elsystem med mycket sol- och vindkraft.

Det är orsaken till att skurkbolaget EPH, som Vattenfall är på väg att sälja till, ser framför sig en renässans för kolet i Tyskland. De tror att det kommer vara lönsamt, med goda skäl.

För många i den gamla miljörörelsen var kärnkraft alltid den stora frågan. Det de såg i Tyskland var ett bländande starkt sken av bekräftelse på det de alltid sagt, som kortslöt den kritiska diskussionen. Därför har det större sammanhanget i Vattenfall-historien ofta fallit bort: att Tyskland för en medvetet fossil politik.

Det syns till exempel i hur en klok klimatdebattör som Johan Rockström från ingenstans kan säga att Tyskland tillsammans med Sverige är “världens bästa elever i klimatklassen”. I verkligheten är Tyskland en av Europas stora klimatskurkar. Deras CO2-utsläpp är 40 procent högre än EU-snittet, en siffra som bara har ökat sedan år 2000. Tyskland har helt fastnat i att stänga kärnkraft.

Samma misstag dyker upp igen och igen. Rockström skriver till exempel i en debattartikel att Tyskland har “världens mest ambitiösa plan för att fasa ut fossila bränslen”. Det är faktiskt absurt. Grannlandet Frankrike har t ex mycket mindre fossil el idag än Tyskland planerar för 2050.

Säg att Sverige skulle sätta sig med Tyskland och försöka förhandla fram en stängning av kolet. Hur skulle det ersättas?

Tyskland har redan satsat mer än de flesta på sol- och vindkraft. Det har betytt mycket för att ta tekniken över flera trösklar, så att fler länder kan använda den. Samtidigt har de också haft svårt att hålla uppe takten. Det tar till exempel lång tid att bygga ut alla de högspänningsledningar som behövs.

Ska Tyskland kunna stänga kolkraft i någon som helst rimlig takt, handlar det framförallt om att prioritera det före stängd kärnkraft. Världen behöver ställa krav på dem att sätta klimatet först.

Det är helt i linje med FN:s klimatpanel, IPCC. De visar att världen behöver bygga ut sol-, vind- och kärnkraft tillsammans för att uppvärmningen ska hållas under 1,5 grader. Här behöver vi lyssna på samma forskning vi håller fram framför andra.

Miljörörelsen behöver ta ett steg tillbaka efter frågan om Vattenfalls kol, för att dra nya, självkritiska slutsatser. Vilka krav ställde vi egentligen på Tyskland när de stora besluten fattades? Är vi beredda att prioritera fossilfrihet som huvudfråga?

Vad vi kan se har det skett en stor förskjutning i hur folk i miljörörelsen tänker här. Många fler prioriterar klimatet först idag. Det behövs en ny, radikal klimatrörelse som står med båda benen i den utgångspunkten.

Vide Karlsson, grundare till pratakärnkraft.nu

Mikael von Knorring, grundare till bloggen Vänsterteknik

Elias Rosell, grundare till bloggen Frikoppla.nu

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.